Här fortsätter berättelsen om Claes Wedebrand:

(Vi som försöker å fåt som dä lät på den tià, 1800-talet, å förekommer i vess mån även idá, dä ä Tommy Jonsson å Rolf Wedebrand)

Claes har sett stora skepp också, på ett så fanns dä en järnväj, rånt skeppet. Om ett tåg starta på môran så tog dä en hel da för tåget å, åka rånt dä feck stanna ve ett tjog olika hôllplasser, så dä va ente framme änna kväll. Masthöjda va enorm, om en stog på halvdäck mä en bra kikare en klar da, så kånne en se 40 rånockar, hör många dä fanns som en ente såg, dä vesste han ente. Men ve var mastskarv fanns ett värdshus, där manskapet som jobba i reggen bodde om nättera, å, åt sin mat. Om pôjka geck opp i masta som 15-åringa, så kom di ente ner föränn di va gamla å grå. Skeppet geck på grånn i Östersjön. För å komma lôss så feck di slänga en del å lasta i sjön, å dä blè sen Öland.

Dä fanns välldia orma också, mä hôvve stora som oxehôvve, flere håndra alna, elle om dä va famna långa. Sen fanns dä skogsrå som han kalla Skogäla. Sjöjongfrua va ente alls ovanli å träffa på, när ho satt på en sten i vassroggen å slecka sol. Iblann ble dä rittia stôrma mä. En gång när han va ute mä långreva så va dä sånna våger så båten feck bôttenkänning, fast dä va 10 famnars djup. Ja dä va i den stôrmen som dä hände möe kônstia saker. När Claes å Karl (Claeses kusin) va mett i Dalbon mä långreva ble sjön full mä gäss, då sa Claes slô ihjäl nôja, då måtta Karl ett slag mä åra, men dä skvätte bara vatten, sen försvann alla gässa. Sen ble hele sjön full mä hôlma å på var hôlme växte ena tall å lite björnmôssa, men så fort dom peta mä åra på en hôlme så försvann dom allihop. Sen kom Sjöfrua ridande skreffle över en stock, bogvattent sto i kaskader över hôvvet på na. Å sen kom stôrmen å i stômen kom Sneharva. Den båten va så sne böggder, att ho lasta sjutti tôlfter temmer mer på babord än på styrbordsida. Mett framför Claes så släppte ho bägge ankara . Storankart feck bergtag å röckte isär hele båten i två halver. Ho hade nie mans besättning. Åtta kom på den ena halva å en ble ensam på andra halva, men di löckas å samla ihop säk te slut på den ena halva utå båten. Blåsste dä gjorde dä, full orkan så di högg i storöxa i bordläggninga sen hängde di kvar i skaftet i åtta dar tess vraket drev ilann ve Dalbergså. Men dä va så trångt å sån sjögång så att köttet gnagdes bôrt på arma på dom. När Claes berätta dä här för Rackebybora så grät di, men då feck Claes säjja att ätter ett tag så växte köttet ut igen, då logna di när säk.
Claes å Karl klara säk helskinnatta ifrå stôrmen. Claes tog revekôrgen mä gar`nt för dä va ju noga att ente långreva geck förlorater, å Karl tog fånglina, så geck di i vågdalen som va tie famnar djup å drog båten, dä va bara fotdjupt vatten i dalen, så båten flöt precis. Karl drog ilann båten på Sönnare-Enehôlmen, så satte di säk där å vänta ut stôrmen, när den hade lagt säk så rodde di hem.

Om något ord är oklart, kan Du få en översättning av det. Kontakta då Tommy Jonsson

Läs sista delen i nästa uppdatering!

Tillbaka till arkivet eller till informationssidan Till fotogallerian.