Skiftande öden för en pigg 80-åring.

Tisdagen den 3 mars 1964 fanns följande artikel införd i Norrtelje tidning.

Det är snåla marsvindar som blåser från Ålandshav. Vädret är gråtungt. En och annan fiskebåt hörs nere i hamnen, för övrigt är det stilla och lugnt i det annars så livliga Grisslehamn. Mitt i denna idyll och samhällsbild fylld av sjudande aktivitet har C J Wedebrand slagit sig ned. Villan är rejält tilltagen, praktiskt när turisterna kommer under sommarmånaderna, här finns många rum att hyra, kanske lite för stort under de långa vintermånaderna. En vital 80-åring, sprudlande av energi och arbetslust. Nere vid hamnen tar han alltfort emot när båtarna kommer med sina fångster från havet. Fingrarna är fortfarande flinka när det gäller att filéa torsk. I sin villa städar han och pysslar. Mat och disk bereder inga bekymmer. I de stora rummen prunkar mängder av blommor också under den mörkaste årstiden. Den kraftfulle gråhårsmannen har en fängslande sida dessutom. Han är berättare av stora mått. Gärna sitter man och lyssnar. Vi får med något ut minnets block också denna eftermiddag. Färgsättningen är stark men inte överdriven och ärligheten och inlevelsen engagerar vid pratstunden,

Svår uppväxttid.
En soldatstuga i Västergötland, Rackeby socken i Västergötland blev den plats där Wedebrand såg dagens ljus. Små fattiga förhållanden präglades uppväxtiden. Fadern dog ung och ensam stod modern med sex barn. Hon förmådde sig ej att "skriva bort" någon av barnen, utan fick underhåll. Wedebrand, som var nio år, ansågs dock kunna förtjäna sitt bröd. Fick ett knyte med sig och gav sig på sin första färd från hemmet. En del av de andra barnen fick också placeras ut. Den pigge 80-åringen minns med klar skärpa hur han vallade kor hos bonden han kom till. Omild behandling med väl tilltagna omgångar stryk och en halvårslön på 7.50. Han kom hem från sin första tjänst, en trött och ledsen nioåring. Mor tog en mjuk kudde och lade den under pojkens rygg. Då upplevde jag att jag hade ett hem! Berättar Wedebrand.
Så fick jag gå i skolan på vintern och ut i arbetslivet på sommaren. Lust att arbeta. Fick lite drägligare tillvaro på några följande platser. Men vallpojkens tid tog slut efter ett par år. Fick slita med lite tungt arbete, trilskas med oxarna sex dagar i veckan och valla kor på den sjunde. Det blev en del flyttningar från olika gårdar med blandade erfarenheter. Hård skogskörning i Värmland med en halvengelsk skygg häst. Tegelbruksarbetare vid Hålltorps herrgård. Kom så till systern i Gävle och fick arbete på Alfa cykelfabrik.

Frälsningssoldat och predikant.
Långfredagen, det år då Wedebrand fyllde 16 år, kom han till en personlig gudstro. Detta kom att på många sätt prägla hans fortsatta varande. Denna gudstro som föddes i pojkhjärtat har under åren växt sig allt starkare. Wedebrand vittnar gärna om vad denna tro har betytt och betyder för honom. Nu fick han en vaktmästarsyssla på ungkarlshemmet i Gävle, men snart kom sådant i vägen som ledde honom till Frälsningsarméns krigsskola. Det var en spännande tid som följde, även om den var påfrestande i långa stycken. Den gamle frälsningslöjtnanten berättar "krigarminnen" för NTL:s medarbetare. En fostrans och prövningens tid på olika armékårer. Busliv på armémötena, men folk kom och den resliga löjtnanten höll ordning på "busfröna". Och människor kom till tro. Avesta, Sundbyberg, Bollnäs, Limhamn, Skomberga, Ystad, Hälsingborg passerar revy. Det knepigaste under denna tid var ekonomin. Kårerna var skuldsatta och det gällde att skaffa pengar till verksamheten. Krafterna var på upphällningen i slutet av Hälsingborgperioden. Kom så till Alunda och fick egen kår, var slut och utan kläder… men det ordnade upp sig det också.

Till Roslagen igen.
Men det måste bli en förändring. Kom efter denna period till Roslagen, Väddö, som missionsförsamlingens förste predikant. Jag fick be om lite tyg tillkläder. Många minnen från denna tid. De yttre förhållandena var dock påfrestande. Långa vägar, kalla och dryga vintrar gjorde att halsen blev förstörd. Fick en allvarlig förkylning. Detta gjorde att Wedebrand var tvungen att sluta som predikant. Han flyttade till Grisslehamn där han sedan varit bosatt. Makan var lärarinna. Var sjuk ett par år års tid. Efter tillfrisknandet byggde han den villa i vilken han altfort bor kvar. Fick låna virke och pengar för att bygga. Reste och predikade om Guds gärningar runt om i bygden. En omätbar energi och viljestyrka kännetecknar denna kraftkarl, en vilja och energi som burit honom under alla år. Hans vakenhet har fört honom in i debatten. Följer lyhört med i det som händer runtomkring. Tar tid för nyhetsrapporterna och läser dagstidningen synnerligen väl. Ett kommunalt engagemang har under dessa många år intresserat honom. Hans kvicka och ibland skarpa repliker har irriterat, men den goda viljan har ingen tagit fel på. En rättvisans och sanningen man har alltid velat vara. Gärna kommer besökare till den trivsamma Wedebrand för en pratstund. Inte endast gamla minnen utan dagens aktuella händelser prenetreras. En ljus och glad kristen bekännelse om Guds godhet och trofasthet följer med som blivande intryck efter besöket i Grisslehamn.

Från Frälsningsarmén har följande uppgifter erhållits.
Gustav Adolf blev Kadett den 26 juni 1901 och provlöjtnant den 10 oktober. 1901 den 3 April 1903 blev han invigd till Löjtnant inom Frälsningsarmén av den namnkunnige Kommendören - Karl Larsson. Sin bana inom Frälsningsarmén slutade Gustav Adolf den 6 juni 1906 och var då Kapten. Därefter övergick han till Svenska Missionsförbundet verkade under åren 1906 - 1908 som pastor i Väddö missionsförsamling och i trakterna kring Roslagen.

Gustav Adolf Wedebrand var född den 21 september 1881 i Rackeby och son till Otto Wedebrand Palm. 1907 den 13 juli ingår Gustav Adolf äktenskap med småskollärarinnan Signe Elisabeth Andersson född i Alunda den 25 februari 1884. Tillsammans får de fyra döttrar.