Gösta Törner - del 2

Rune Sjögren fortsätter:
"1943-45 hade Gösta egen orkester på Grand Hotel och Avalon. Men det var svårt att hålla ihop orkestrar under krigsåren.
Krigsmakten gjorde det svårt att hålla hög kvalité på musikerna. 1945 återvände Gösta till Ehrling, som då spelade på Ambassadeur.
På Nalen invigde Gösta spisarlokalen Harlem med sin kvartett som innehöll den svensk-amerikanske pianisten Bob Laine.
Kvartetten var husband där och året var 1947. Året 1949 betecknas som ett genombrottsår internationellt för svensk jazz.
Då spelade en svensk elitkonstellation under namnet Parisorkestern på Paris stora jazzfestival, med så stora namn som Charlie Parker,
Miles Davis, Sidney Bechet på programmet. Den svenska orkestern hade blivit medbjuden med armbågen, de fick t.ex. betala sin
resa själv och betraktades som ett onödigt utfyllnadsnummer. Men orkestern gjorde dundersuccé, mellaneuroperna satte sig käppraka
i stolarna och trodde inte sina öron. Inte jänkarna heller. Orkestern bestod av Gösta på trumpet, Arne Domnerus, altsaxofon, Carl-Henrik Norin, tenorsaxofon, Putte Wickman, clarinet, Reinhold Svensson, piano, Simon Brehm, bas och Sven Bollhem trummor samt Alice Babs vokal.
Jag kommer ihåg att Gösta var mycket lycklig över resan.
1952 blev Gösta erbjuden jobb med Povel Ramel och hans Knäpp-Upp. Povel Ramel är ju egentligen en genuin swingmusiker med Fats Waller i högsätet och kände väl till Gösta. Egentligen fick Allan Johansson, Britta Borgs man, uppdraget att sätta upp en dixielandsorkester och han valde självfallet Gösta på trumpet. I nästa Povelrevy, som fick namnet "Djuprevyn 2 meter", spelade Gösta Memphis Blues på scenen för en dansös. Ett mycket uppskattat nummer. 1958-64 spelade Gösta på Amerikabåtar och fick åka jorden runt flera gånger. Gösta trivdes men längtade ändå hem. Men hemma fanns det inga jobb, den italienska bambinomusiken och sedan popsnörerna hade tagit över marknaden. Göstas fru Britt fick i alla fall följa med på några resor. Och en stor händelse hände 1958, när Gösta var i New York, spelade på Eddie Condon´s och fick erbjudande om engagemang. Historien före den här händelsen är värd att berätta. 1947 var Duke Ellingtons världsberömde cornetist Rex Stewart på turné i Sverige. Göstas lilla orkester var förband. Av ren obetänksamhet spelade Gösta ett av Rex paradnummer, vilket gjorde Rex dödsilsken. Det blev inte bättre av att publiken gillade Gösta bättre än Rex. Sedan var Rex sur resten av turnén. När så Gösta tolv år senare kommer in på Condon´s, så står Rex och lirar på estraden! Nu blir det bråk, tänkte Gösta och ville vända i dörren. Men Rex hade sett Gösta, slängde kornetten åt sidan och sprang emot Gösta med öppna armar och ropade förtjust GÖSTA !! Det blev stor förbrödring, alla ville att Gösta skulle spela, men han hade ingen trumpet med sig utan lovade komma tillbaka nästa kväll. Det gjorde han också med stor succé som följd. Händelsen finns förevigad på foto.
Till slut så tröttnade Gösta och familjen på omkringflackandet, så Gösta gick i land. Men jazzmarknaden var död då, åtminstone för Gösta och hans musik. Hans gamle arbetsgivare Thore Ehrling ordnade ett jobb för Gösta på Lidingö golfbana som caddiemaster och det blev Göstas sista arbete. Men spelemannen i Gösta Törner gick aldrig i pension. 1981 deltog Gösta i Knäpp-Upps 30-årsfirande och spelade för sista gången. Dagen därpå skulle han åka till Umeå Jazzfestival som skulle fira honom. Det var han mycket glad åt. Samma dag dog han.
Det finns inte mycket skivmaterial under Göstas namn ute på marknaden. Phontastic gav ut en CD under hans namn, med inspelningar från 1939 till 1964. Mycket bra saker. Däremot finns Gösta under andras namn. I CD-serien "Svensk Jazzhistoria" finns han med i volymerna 2 t.o.m. 6. I vol 2 finns glädjande nog Gösta med från 1933, det är nyupptäckta inspelningar, tidigare har gällt att Gösta gjorde sin första inspelning 1936. Vidare finns Gösta med på CD:ar med Parisorkestern, Thore Ehrling, Åke Hasselgård och Alice Babs. Alla rekommenderas till inköp och avlyssning. Speciellt bjuder Parisorkestern och Hasselgårds inspelningar på en ypperlig Gösta. Men än finns det inspelningar av Gösta som det vore en kulturgärning att ge ut.
Gösta medverkar också som musiker i filmen "Kvinnan som försvann". Den har gått på TV några gånger och lär väl komma tillbaka, som alla filmer gör som Sveriges Television visar.
På LP finns Gösta bra representerad, men det är bara det att det är knepigt att få tag på plattorna. Sonora gav ut en Göstaskiva i sin "Röda Serien". LP:n heter "Boy Meets Horn" och visar en åttaårig Gösta på omslaget. På Telestar finns en skiva med inspelningar från 40-talet. På baksidan finns också ett foto av Gösta och Louis Armstrong tillsammans. Telestar gav dessutom ut LP:n "Thore Ehrling 1941-47. "Living Legend" från 1964 finns på Phontastic och också på CD. Odéon-EMI gav ut LP:n "Hülphers 1934-38" och här finns givetsvis Gösta med. Odéon-EMI gav även ut "Thore Ehrling 1943-45" där Gösta också har tecknat omslaget. I "Minns med Thore Ehrling" på Phontastic finns Gösta bara representerad i "One Night Stand" från 1941. Bättre är det på Phontastic "Thore Ehrling Live från Skansen 1947". Där finns det mycket och bra Gösta. Under Åke Hasselgårds namn gavs en LP på Cupol ut med Göstas lilla Harlemband. Gösta var irriterad att den gavs ut under Åkes namn, eftersom Åke bara var gästsolist i inspelningsstudion. Lp finns numera på CD på märket Dragon.

En dag så ringde telefonen hemma hos Gösta. Hans fru Britta tog telefonen och sa sedan till honom: "Du, dom ringer från Slottet, det är hovet. Dom vill prata med dig!" "Va," sa Gösta, "vafan har jag nu gjort?" Hovet ville meddela att prins Bertil gärna ville ha en pratstund med Gösta, eftersom han var en stor beundrare av honom. Gösta skulle få en hel kvart. Så Gösta risslade upp sig och stack till "Berra". Kvarten blev nästan trekvart, de fann varandra på en gång och "Berra" beklagade att han tyvärr hade andra möten efter.

Att Gösta var en mycket generös natur har många vittnat om. Han hade t.ex inte en enda av sina skivor hemma. Dom hade han gett bort. Mig gav han också skivor fast jag protesterade. Och han var faktiskt ointresserad av att höra sig själv på skiva, försökte jag spela en så gick han ut ur rummet. Och var han tvungen att sitta kvar, så frågade han hela tiden om jag inte hade något bättre att spela.
Gösta var en mycket duktig tecknare, i många år så tecknade han regelbundet i Orkester-Journalen. På sina senare år var han bitter på musikutvecklingen och beklagade för mig att han inte blivit tecknare. Han tyckte att jag hade drömyrket. När jag påminde honom om hans stora framgångar så var det ändå tecknare han hade velat bli. Så sa han, men jag tror inte han menade det på allvar.
När Gösta begravdes i Botkyrka kyrka höll Thore Jederby ett kort tal. Han hade nära till gråten, slog näven i kistan och sa:
"För er som inte vet, vill jag tala om att här ligger en av de finaste musiker vårt land har skapat"
Och visst hade han rätt, det tyckte jag i kyrkan och det tycker jag än.

Svenskt Visarkiv har gett ut en bok om Gösta. Den är skriven av den gamle generalen Bo Westin, som var en stor Göstabeundrare och vän. Finns nog att rekvirera från Svenskt Visarkiv för den som är intresserad. Boken, "Läs om jazz", är skriven 1993 och Westin var hemma och intervjuade mig och mamma.

Tack Rune för Din berättelse om Din morbror Gösta Törner. Längre fram vill vi gärna återkomma till Dig, för Du är en mycket duktig och uppskattad konstnär, vars arbete och alster intresserar inte bara oss släktingar, utan är känd långt utanför Sveriges gränser.

I nästa uppdatering berättar Johan Wedebrand igen!

Tillbaka till arkivet eller till informationssidan Till fotogallerian eller gästboken

Länk till släktingars hemsidor.