Autentiska husförhör på Spåröhuvud 1876 - 1886.

Personer vid husförhöret:

Pastor N.G. Strömbom
Torparen och fiskaren Claes Wedebrand
Hustru Maja Olofsdotter
Dotter Augusta Kristina
Son Johan Alfred
Son August Wilhelm Wedebrand Hög, soldat, men hemmaboende.
Dotter Elfrida Maria
Son Frans Viktor
Son Carl Oskar (tvilling)
Dotter Ada Elise ( " )
I vår berättelse är tvillingarna några år äldre än i verkligheten, detta för vi skulle kunna skriva om dem i vårt husförhör.
Dräng Sven Adam Seger
"I brödet" (inhyse):
Brita Lisa Johansdotter - Wedebrand med sin dotter Maria Charlotta "Lotta" Hallberg. Eftersom Claes äldsta syster, Brita-Lisa, hade blivit änka och inte kunde klara sin försörjning för sig och dottern, Maria Charlotta, fick även de mat här.
Fattighjon: Per
Han var den ende person som inte fanns med vid just detta husförhör, men en sådan person fanns med i tidigare förhör från Spåröhuvud. Vi har tagit med honom här för att belysa även dessa människors existens. Per var en gammal man, döv och dessutom klen i förståndet, oförmögen att ta hand om sig själv. Här på Spåröhuvud hade han funnit en tillflykt.

Bibbi:

"Jag vill först helt kort berätta om hur det gick till då Claes som ung var i Örslösa för att "mönstra". Fjärdingsmannen, "fjärsman", sa' strängeligen till Claes att bege sig hem till Spôrôna så snart han var klar och inte invänta pôjka frå' Kållandsö. "Fjärsman" ville undvika slagsmål, men Claes var av en helt annan mening. Han inväntade kållandsöpôjka och slagsmål blev det. Fjärsman skrek åt Claes att han nu kunde välja mellan 30 riksdaler i böter eller 1 månad på vatten och bröd. Claes svarade:" Tja, ente tänker 'a å fôlla flikera på fjärsman så då tar 'a hellre en måne' på vatten å brö'."
> Att inte gå i andras ledband, utan att själv få välja kanske är ett släktdrag, eller hur?

Ingen av oss var ju med år 1876, men vi kan tänka oss att inte heller ett husförhör hos familjen Claes Wedebrand förflöt helt utan kontroverser.

Husförhöret på Spåröhuvud.

Året är 1876 och det är sensommar. I den lilla stugan på den natursköna Spårön ligger det lite spänning i luften, eftersom det ska bli husförhör här framåt kvällen . Den nye prästen ska komma och det är viktigt att göra ett gott intryck på honom.

Mor Maja har redan maten klar. Det blir fisksoppa och hembakt bröd. Som vi redan har hört, var det många personer som skulle utspisas. Maja spanar ut över sjön efter sin man och tre av sönerna. De ska komma hem tidigare i dag. Alla måste vara med på husförhöret.

De yngsta flickorna, Ada Elise och Elfrida Maria, kommer hemspringande med var sin korg skogshallon. Maja slår ihop händerna och berömmer flickorna: "Åh, va gôtt dä sa bli te ätterrätt mä mjölk te!", utbrister hon och uppmanar flickorna att tvätta händerna i handfatet för att vara rena till kvällsvarden.

Maja får nu se de två små fiskebåtarna med Claes och pojkarna som ror mot bryggan och det tar inte lång tid innan de kommer uppför bergknallen med sin fångst. De går genast till kraken och lägger fisken kallt där. Näten och de andra fiskeredskapen får de reda ut efter husförhöret. Karlarna sparkar av sig stövlarna i farstun och snart sitter alla runt bordet. Maja öser upp av soppan till var och en och alla låter sig väl smaka. Laga mat och baka bröd, det kan Maja.

"Hur geck dä mä fesket i dà", frågar hon. "Ah, e massa sketfesk, mest panka å blanksik", säger Viktor. Johan Alfred fyller på:" Ja, å så skethushela å abbôrre". "Nå, nå", säger Claes, nôja laxa va dä allt, å gädda å gös. Dom får nô'n utå er gå te tôrget mä i möra betti". Pojkarna sneglar på varandra. Ingen vill gå till Lidköping, men någon måste, det vet de. Viktor sitter och funderar över vägen dit: Först genom skogen, så båt' över sån't och se'n den långe vääjen till Li'köping, men hemåt var det allti lättare med penga' i fecken. "Abbörr'n, den får vi la ta te medda i mör'n", säger Maja. "Näää", gnäller Karl-Oskar, dä ä ju så mö ben i'n". "Dä ä mat dä mä", tillrättavisar Claes sin son. "Vi sa va tacksamma för att vi har nôt å äta". Karl-Oskar tittar framför sig. Han vet hur det känns att gå till sängs med hungrig mage och han känner några som får göra det ofta. Soppan är uppäten och nu kommer Maja med flickornas nyplockade skogshallon och mjölk från de två korna som familjen har. Alla njuter, det märks.

Så reser de sig från bordet. Flickorna dukar av och Maja ber Augusta att gå ut till grisen med dagens matrester. Hon ropar efter henne:"Glöm inte å stänga för hönsa'! I går to' höken ena höna å dä har vi ente rå mä!" Snart är allt förberett för husförhöret. Alltsedan de fått veta att det skulle äga rum just denna dag, har de försökt att förbereda sig på så vis att de läskunniga turats om att läsa högt för de övriga. Skolplikten hade införts i Sverige 1842, men då genomfördes den först i storstäderna. Landsbygden var eftersatt och det tog säkert 20 år innan någon på Kålland eller Kållandsö fick undervisning. Det var alltså de yngre i familjen som nu kunde hjälpa de äldre.

Tiden för husförhöret är inne och alla kommer för att sätta sig på sina platser. Elfrida kommer in sist och Maja ser genast att hon försökt dra ner hårlockarna lite extra mycket i pannan för att vara fin. Det gillas inte av Maja. Vad ska' prästen tänka….. e flärdfuller doter i huset? "Elfrida", säger Maja, "gå kveckt å släta ut locka'. Ta sockervatten vet ja". Dottern lommar iväg och återkommer med slätt, åtdraget, vått hår. Hon sätter sig med händerna i knäet och tittar trumpet, i smyg på sin mor. Nu väntar alla spänt på den nye prästen: Hur är han och hur ska' man själv bli bedömd? Det gäller ju inte bara bibelkunskap, det gäller ju så mycket annat. Prästen har stor makt och nu är han på väg hit.

Det knackar på dörren! Alla är tysta och lyssnar när Claes öppnar och säger: "Goafton kôrkoherden!" Det hörs :"God afton Wedebrand, hur står det till härute på Spåröhuvud? Ni har en oerhört vacker natur häromkring". "Tackar", säger Claes, "jo dä ä la fint här och vi mår bra, men dä ä arbete frå môra te kväll. Dä ä många månna' å mätta. Iblann blir dä lite môe". Prästen säger deltagande : "Jag förstår, jag förstår, det är ju många som bor här i stugan, inte bara ni själva. Ni drar ju försorg om flera andra, har jag fått veta. Jag är ju ny här i bygden och tycker att det ska bli trevligt att träffa er alla". "Ja, ja", svarar Claes och visar, med en inbjudande gest, prästen till rummet, där den lilla skaran är församlad.

Prästen har Bibel, katekes, psalmbok och sin anteckningsbok med sig. Han säger med myndig röst:" God afton i stugan. Får jag presentera mig? Jag är er nye kyrkoherde här i socknen och mitt namn är Nils Gustaf Strömbom". Han hälsar i hand på var och en av de församlade. Flickorna reser sig och niger, pojkarna bockar djupt, alla utom "Fattig Per", som man bara hör ett tyst "guafton" ifrån.

Prästen frågar om det varit ett lyckat fiskafänge under dagen. "Jo, någorlånna, det är sun å klaga", säger Claes. Han drar prästen lite avsides och frågar om han vill ha sig "ett glas" innan husförhöret börjar. "Tackar, tackar", säger prästen och lägger snabbt sina böcker på bordet. Prästen dricker ur i ett par klunkar och ställer ner det tomma glaset bredvid flaskan, lite uppfordrande. Strömbom frågar, vänd till mor Maja: " Hur är det, är ni alla stadda vid god hälsa?" Maja svarar lite försiktigt:" Nja, ente rektit, Claes å ja ä ju ente onga längre. En har ju håent å bli lite sleten." Claes fyller på prästens glas och sitt eget. Han ställer tillbaka flaskan på bordet, men den här gången hamnar den lite för nära Fattig-Per som suttit och plirat begärligt när de båda männen tog sina första glas. Han ser sin chans o ch griper flaskan med båda händer. Per tar några rejäla klunkar innan Claes får tillbaka flaskan. Claes sätter i korken och ställer tillbaka "dyrgripen" i det vackert målade hörnskåpet och låser. Han gömmer nyckeln och sneglar samtidigt på Fattig-Per.

Prästen harklar sig och vill ha uppmärksamheten riktad mot sig. "Jag föreslår att vi börjar vårt husförhör med att sjunga den nyligen skrivna psalmen "Lover Gud i himmelshöjd" Alla stämmer in, ledda av Strömboms grova stämma:

"Lover Gud i himmelshöjd
varje själ till Honom böjd
Varje stämma glad och from
Love i Hans helgedom"

Prästen tar ett djupt andetag och säger, vänd till de församlade: "Jag har tänkt att i dag förhöra er på de tio budorden och Mårten Luthers förklaringar till dessa".

Han tar fram katekesen och vänder sig till Claes: "Hör nu Wedebrand: hur lyder det första budordet?" Claes svarar högt och tydligt:"Du skall inga andra gudar hava jämte mig". Prästen ser på Claes och nickar gillande. Han frågar sedan om Claes vill läsa Luthers förklaring till detta. "Vi skola frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till Honom", rabblar Claes utantill. "Ja", säger Strömbom,"så står det, men ni kan väl inte läsa Wedebrand? Ni har ju inte fått gå i skolan?" "Nä", svarar Claes," Maja och jag kan ente läsa, men nôja utå våra barn kan". Prästen antecknar i sin husförhörsbok att Claes kan sina frågor, har ett gott förstånd, men är inte läskunnig. Han har fällt sitt omdöme och detta står nu där för all framtid.

"Jaha, vi går vidare till mor Maja, var vänlig läs sjunde budet", fortsätter prästen och gör en uppmanande gest med handen. Maja läser utantill:"Du skall icke stjäla". " Bra, mor Maja kan fortsätta med: vad är det?" "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke borttaga eller med falskvaror och svek draga till oss vår nästas penningar och ägodelar, utan förhjälpa därtill, att hans gods och näring må förkovras och beskyddas", avslutar Maja. "Gott", säger prästen, mor Maja läser utmärkt utantill". Han gör sina anteckningar: ej läskunnig, gott utantilläsande och att hon förstår vad hon läser.

"Kan Elfrida Maria läsa?"spörjer prästen och ser på henne. Hon nickar. Strömbom ber henne att läsa det nionde budordet . Det går utan några problem: "Du skall icke hava lust till din nästas hus". "Bra, fortsätt med förklaringen", uppmanas hon. " Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke listigt stå efter vår nästas arv eller hus eller under sken av lag och rätt tillägna oss det; utan vi skola vara honom behjälpliga att han må sitt behålla och besitta". Flickans läskunnighet imponerar på prästen, som höjer lätt på ögonbrynen och antecknar "högsta betyg" i husförhörsboken.

Han säger med hög röst: "Jag vill höra Ada Elise läsa. Skolläraren har förtäljt att du är duktig i skolan. Läs andra budordet!" Flickan rätar på ryggen. De långa, röda flätorna hänger över hennes axlar. Hon läser högt och tydligt: "Du skall icke missbruka Herrens, din Guds namn; ty Herren skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn". "Mycket bra", säger prästen," kan du också läsa förklaringen?" Hon fortsätter: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke bruka hans namn till onda önskningar, svordom, vid----ske--pelse….. Hon tystnar och rodnar, men prästen hjälper henne. "V i d s k e p e l s e", säger han långsamt. Ada-Elise fortsätter, nu med något svagare röst:"vidskepelse, lögn och bedrägeri, utan åkalla det i all nöd, bedja, tacka och lova". Strömbom är imponerad och säger: "Ja, du kan verkligen läsa. Jag ger dig betyget Väl Godkänt!" Ada Elise ser lycklig ut och det gör även Claes och Maja. De är stolta över sin dotter.

"Carl-Oskar", säger prästen, "Jag vill att du läser femte budet". Carl-Oskar samlar sig. Nu får han visa att han är lika duktig som sin tvillingsyster Ada Elise. De är ju de yngsta och har därför fått gå längre i skolan än de andra och fått bättre undervisning. "Du skall i c k e dräpa". "Bra Carl-Oskar," säger prästen, "vill du också läsa förklaringen?" Carl-Oskar läser ur sin katekes: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke skada vår nästa till hans liv eller bryta mot honom, utan hjälpa och biträda honom i alla faror och levnadsbehov." "Det var mycket bra", säger prästen, "du läser lika duktigt som din tvillingsyster och får samma betyg som hon."

"Jaha, nu vill jag fråga Brita-Lisa: hur lyder sjätte budet?" Hon hade varit så rädd för att få just denna fråga, för hon hade varit med om det tidigare. Också den nye prästen har alltså redan blivit informerad om hennes "oäkta" doter. Hon är ledsen, men inom henne brusar också en ilska upp. Hon har ju bett om offentlig förlåtelse i en fullsatt kyrka. Hon minns allas nyfikna blickar. Somliga kyrkobesökare hade till och med sett roade ut över hennes situation, där hon stod på knä i kyrkogången under hela gudstjänsten. Nu satt hon här för att än en gång stå till svars för sina handlingar.
Prästen väcker henne ur hennes tankar: "Sjätta budet, Brita-Lisa!" Hon svarar: "Läsa kan ja ente, men nog vet ja va dä står där…. , att en sa föra ett kôskt och toktit leverna". Strömbom frågar:" har du levt efter detta?" Brita-Lisa blir tyst och hennes lillebror Claes som nu är far här i huset, kommer till hennes hjälp. "Bretta-Lisa har ente ha't e't så lätt här i livet. Kôrkeherden är ju nuer här i bôjda och vet ente allt sôm hänt'na". Strömbom nickar förstående men samtidigt undrande, när han ber Brita-Lisa att berätta.
Hon tittar ömsom på prästen, ömsom i golvet, när hon säger: "Ja va lôcklit gefter mä Rask, Jonas Larsson Rask och vi feck en pôjk, Lars Johan. Men han do' när han va' 3, en måne innan vi feck vår andre pôjk, Karl Johan. År't därpå dog Rask, i lugnsoten. Han ble' 30. Dä va' på sômmar'n. Ja ble ensammen mä lillpôjken, å dä va svårt å klara't ensammen. Så lärde ja känna Johan Hallberg sôm va' dräng på Dejeberg. Ja' trodde att dä sulle bli vi två, men när ja' berätta' för'n att vi vänta' barn tesammens, då velle han ente veta å varken mäk eller -- "ongen" sôm han sa'. Ja feck ensammen stå där mä skammen och födde ensammen mi doter Maria Charlotta. I prästens bok står ho skreven som "oäkta", men för mäk ä ho dä finaste ja' har, för pôjken min, Karl Johan, han do' han mä för fem år se'n". Hon tystnar lite och tittar sedan Strömbom rakt i ögonen: "Jag har bett ôm förlåtelse i kôrka', på mina bare knä', men barnafadern han har gått fri. Bror min, Claes och hanses Maja, dom har förbarmat säj över ôss, så vi får va' här, Gud signe dom".
"Brita-Lisa", säger prästen, märkbart rörd över hennes berättelse, "jag förstår att du haft ett strävsamt liv och det är icke upp till mig att döma. Det gör Gud". Prästen tittar ner och behöver en stund för att bearbeta sina tankar.

Då han åter tar till orda, vänder han sig till "Fattig-Per". Kyrkoherden har fått veta att denne gamle man är nästan döv, men även han måste förhöras och bedömas. Prästen lutar sig mot honom och nästan skriker: "Per, hör du mig?" "Va?" får han till svar. Prästen försöker igen: " HUR LYDER DET ÅTTONDE BUDET PER?" Per tittar frågande på Maria Charlotta, som sitter bredvid. "Va' säjer han?" frågar den gamle. Maria Charlotta tycker om den gamle mannen och försöker nu att hjälpa honom. Hon viskar högt och försöker med tydliga munrörelser: "DU SKALL ICKE BÄRA FALSKT VITTNESBÖRD MOT DIN NÄSTA!" "VA? - - - NÄ?" frågar Per. "Joo", säger flickan: "DU SKALL ICKE BÄRA FALSKT VITTNESBÖRD MOT DIN NÄSTA." Per tittar tvivlande på henne: "Står det verkligen så??" "Jaa ", säger hon ivrigt nickande. Den gamle mannen svarar nu på prästens fråga, men är fortfarande tvivlande: "Du sa' ente bära färskt vetebrö' i di' väska!" Om Per var tvivlande på att detta svar var rätt, så är prästen i alla fall säker på att Per är ett hopplöst fall. Han skriver med tydliga bokstäver i sin bok: "Nästan idiot".

Han vänder sig nu till Augusta Christina: "Vad menas med att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa?" Hennes "läsning uti bok" är mycket knagglig, men förståndet är det ingen fel på. Hon svarar med att läsa utantill, eftersom det är så hon bäst kan göra sig själv rättvisa. "Vi skola frukta och älska Gud , så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa; utan vi skola urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa". "Bra!", är prästens omdöme. Hon har lätt för att lära sig och han tycker det är synd att hon inte fått gå i skolan. "Ja, falskt vittnesbörd är lögn och inget som en god kristen skall befatta sig med", fastslår han.

"Vi går vidare i vårt husförhör", driver prästen på, "Frans Viktor, läs du det fjärde budet". Pojken harklar sig och läser:"Du skall hedra din fader och din moder, på det att dig må väl gå och du må länge leva på jorden". "Mmm, jag ser att flera av er här är läskunniga." Frans Viktor ser glad och lättad ut. Han får "Godkänt".

"Johan Alfred, vad är det ?" säger prästen. Johan Alfred läser långsamt och med eftertanke: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke förakta eller förtörna våra föräldrar och herrar, utan hålla dem i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och hava dem för ögonen". "Bra, min son", säger prästen nöjd. Johan Alfred stirrar på honom och sedan pekar han på Claes och säger: "Ä ente han far te mäk?" Några fnissar högt och mor Maja skruvar på sig. Prästen ler och tar överseende till orda: "Jag avser naturligtvis att jag är din andlige fader, som du kan komma till om något skulle bekymra dig. "Tja, dä klarar nog Claes å dä mä", säger Johan Alfred," men dä ä nôt ja ente förstår i den här förklaringa. Varför har Luther lagt te dä däringa om att en sa luda sina harrar? Guds fjärde bud handlar ju ôm ens fader och moder". Prästen svarar med myndig stämma: "Det är icke rätt av dig, Johan Alfred, att ifrågasätta något av det vår store reformator, kyrkofader, doktor Mårten Luther har skrivit. Du får icke taga bort något härav", tillrättavisar han. Johan Alfred tiger, men det syns på honom att han inte är nöjd.

"Vi har två budord kvar", säger prästen, " och jag vill höra August Wilhelm Hög. Ditt tillnamn har du ju fått genom att du blivit soldat". August Wilhelm nickar. "Tionde budordet, hur lyder det?" August Wilhelm läser: "Du skall icke hava begär till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör honom". Prästen nickar igen: "Vill du också ta förklaringen?" Soldat August Wilhelm Wedebrand Hög fortsätter: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke draga, locka eller tubba ifrån vår nästa hans hustru eller tjänstefolk m.m. utan förmana och tillhålla dem att förbliva och troget göra vad deras plikt fordrar". Han ser förbryllad och inte alls glad ut, då han utbrister: "Då kan jag ju ente få gefta mäk mä Augusta! Ho ä ju piga på Stola, å Luther har ju skrevet att en ente får ta' e' tjänstekvenna ifrå godsäjarn".
Prästen viftar avvärjande med handen: "Nej, nej, hm, huvudsaken är ju att du inte tar hans hustru ifrån honom". August Wilhelm blir mäkta konfunderad över detta svar: "Men, i all sin da'r, hör ä dä nu", säger han," en feck ju ente ta bôrt nôt utå dä den store Luther har skrevet.. Det sa' ju kyrkoherden nôss te' bror min?"
August Wilhelm vill inte vara uppstudsig, men han vill ha klara besked som står sig rakt igenom. Han tänker för sig själv: "Sådant skall ditt tal vara, att ja är ja och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo. Uttrôck däk ärlit pôjk!". Så hade han blivit lärd av far och mor. August Wilhelm ruskar sakta på huvudet.

Prästen har tappat greppet och vill skynda vidare. Nog är han lite väl hård mot Sven Adam Seger, drängen, när han ser barskt på honom: "Sven Adam, kan du läsa tredje budet?"
Sven Adam svarar, utan att tveka: "Tänk på att du helgar vilodagen". "Ja, fortsätt med förklaringen", manar prästen. Sven Adam läser utan bok, eftersom han inte är läskunnig: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke förakta predikan och Guds ord, utan hålla det heligt, gärna höra och lära det." "Jahap", säger prästen, " Sven Adam Seger, du kan det utantill, men hur tillämpar du detta? Jag såg dig från predikstolen i söndags och du somnade under min predikan". Sven Adam är en snäll och känslig människa och blir generad över att ha blivit upptäckt sovande i kyrkan och detta av prästen själv! Han vet knappt vad han ska säga, men får fram: "Men, det står ju skrevet att dä ä viloda' och ja va så trötter etter ena veckas slit". "Jaja", protesterar Strömbom, "men det har kommit till min kännedom att du brukar vara ute i bygden ganska sent på lördagskvällarna. Om du i stället går till sängs tidigare den kvällen, så kan du säkert hålla dig vaken under min predikan om söndagarna". Sven Adam vågar inte protestera. Han är ju bara en dräng och kan inte sätta sig upp mot prästen. Han funderar dock tyst över livet: "När sa' en konna ha lite roligt också …?"

"Kan du läsa Maria Charlotta?" Hon stelnar till. Hon hade under hela husförhöret suttit och väntat på sin tur. Prästen ser på henne och säger: "Vad säger Gud om alla dessa bud?" Maria Charlotta, som av familjen kallas "Lotta" läser: "Det säger han: Jag Herren din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd intill tusenden, när man älskar mig och håller mina bud".
"Åh", utbrister prästen, "det var oerhört bra! Jag vill gärna höra dig läsa Luthers förklaring till detta". Lottas rädsla försvinner helt efter detta beröm och hon läser ännu högre och säkrare: "Gud hotar att straffa alla dem som överträda hans bud; därför skola vi frukta för hans straff, så att vi icke bryta mot hans bud. Men sin nåd och allt gott lovar han alla dem, som hålla dessa bud; därför skola vi älska honom, förtrösta på honom och gärna leva efter hans bud".

Det blir helt tyst runt bordet och Strömbom vet knappt hur han skall uttrycka sitt beröm: "Maria Charlotta", säger han, "jag - - jag är mäkta imponerad över att så många här i huset kan läsa bra och denna din läsning är då en värdig avslutning på detta husförhör. Du, Maria Charlotta, är till stor heder för din moder Brita Lisa". Lotta är strålande lycklig och det är också hennes mor. Hon torkar sina glädjetårar med en flik av det rena, nystrukna förklädet och ser kärleksfullt på sin Lotta.

Kyrkoherden Nils Gunnar Strömbom stänger sin bok och avslutar husförhöret, genom att läsa en bön. Alla sitter tysta med knäppta händer, tills prästen avslutar med "AMEN". Han plockar ihop Bibel, katekes, psalmbok och husförhörsbok och tar adjö, för att gå till nästa husförhör. Kanske funderar han på vad han skall möta där?

På Spåröhuvud är husförhöret över, så också tystnaden. Alla talar "i munnen" på varandra om vad som sagts, men kvällssysslorna väntar och alla ilar snart iväg till sina göromål. Maja har sitt att bestyra i köket, tillsammans med äldsta dottern. Männen har ju fiskeredskapen som ska skötas om inför nästa dag och snart har livet på Spårön återgått till den vanliga vardagen.

Senare på kvällen hör man ett stilla spel på luta. Det är drängen Sven Adam, som sitter på en bergknalle nere vid sjön. Han sjunger en visa . . . . lyssna!

###################################################

Ättlingar till barnen på Spåröhuvud:

Claes Wedebrand var gift med Maja Olofsdotter och de fick 9 barn:

1. Augusta Christina

Född 1857-08-07 på Spåröhuvud. Hon blev minst 43 år. Hon var piga på Storegården, Nedre Rackeby fram till 1884-03-11 då hon gifte sig i Rackeby med Anders Petter (Larsson) Kjellqvist, född 1854-08-11 på Storegården, Nedre Rackeby. De fick 6 barn: Karl Johan 1884-04-30, August 1886-01-01, Jens Oskar 18888-11-13, Adolf Teodor 1890-09-28, Anders Erik 1893-05-05 och Anna Maria Ingeborg 1899-06-05. De fyra första barnen föddes i Rackeby och de två yngre barnen föddes i "Utom Nya Staden Venerssand", Lidköping.
Genom Augusta Christina fick släkten Wedebrand koppling till släkten Kjellqvist

2. Anders

Född 1859-09-07 på Spåröhuvud, död 1859-09-22.

3. Karl Gustaf

Född 1861-04-02 på Spåröhuvud, död 1861-12-31

4. Johan Alfrid/Alfred

Född 1862-12-06 på Spåröhuvud och blev 82 år. Han var jordbruksarbetare och arrendator. Vid vigseln 1889 kallades han skeppare från Spåröhuvud. Gifte sig 1889-03-20 i Strö med Ada Gustafsdotter, född 1865-12-16 i Flarken, Strö. De fick 8 barn: Maria Ingeborg 1890-01-10, Anna Cecilia 1891-10-27, Elfrida Elisabet "Lisa" 1894-03-25, Johan Gottfrid 1897-06-06, Ida Helmina 1899-02-21, Oskar Gideon 1901-04-13, Adit Helena 1902-11-23 samt Matilda Ottilia 1907-11-03. Anna Cecilia föddes på Tåsen under Lindholmen, medan alla de övriga barnen föddes på Djurgården under Lindholmen. Tack vare Johan Gottfrid är många berättelser om farfar Claes bevarade för efterkommande ättlingar. Han har även berättat om en båttur runt och en vandring på Spårön. (se arkivet i vår hemsida).
Berggren, Brolin, Djup, Edvinsson, Wedebrand, Wänerskär m.fl är ättlingar efter Johan Alfrid och Ada.

5. August Wilhelm

Född 1865-04-06 på Spåröhuvud. Han var soldat för nr 800 Strötorp samt arrendator och fiskare. August Wilhelm blev 63 år. Han gifte sig 1:a gången 1889-12-15 med Augusta Maria Augustdotter, född 1860-09-25 i Gösslunda och de fick 4 barn: Anna Alexandra 1891-03-06, Helga Gertrud 1896-02-14, Ebba Cecilia 1898-08-11 och Torsten Vilhelm 1902-07-21. Alla utom Torsten föddes på Bengt Jonsgården, Strötorp, Strö. Torsten föddes på Kungsbacken, Falun, Strö. Efter Augustas död 1919-06-25, gifte August Wilhelm om sig 1920-09-26 i Strö med Gerda Hortensia Wedebrand Grönqvist, född 1884-04-15 och de fick 3 barn: Tage Hilding Emanuel 1920-11-29, Tyra Gunvor 1922-01-16 och Herdis Palmyre 1924-08-28, samtliga födda på Tvätthall under Stola, Strö.
Bergh, Ek, Karlsson, m.fl. är ättlingar från första giftet och Möller, Paulsson, m.fl. är ättlingar från andra giftet.

6. Elfrida Maria

Född 1867-04-30 på Spåröhuvud. Tjänstgjorde som piga i Hovby fram till giftermålet 1891-11-22 i Strö med Karl Johan (Carlsson) Nyberg, född 1870-03-20. De fick 10 barn: Nils Arvid 1892-01-11, Karl Magnus 1893-06-08, Torsten Robert 1895-05-27, Hanna Ingeborg 1897-05-05, Ester Sofia 1899-02-21, Åke Rudolf Valdemar 1901-04-18, Gustav Holger 1903-06-28, Märta Fredrika 1905-07-28, Gertrud Margareta 1908-02-16, Oskar Paul 1910-05-20 samt en fosterson, Sten Wictor 1912-09-27 alla födda i Järpås. Elfrida dog 83 år gammal 1950-01-16 i Järpås.
Ättlingar efter henne och Karl Johan är Nyberg, Thempo, m.fl.

7. Frans Viktor

Född 1871-10-15 på Spåröhuvud. Viktor var fiskare och sedan 1895 arrendator av Spåröhuvud, då han övertog arrendet efter sin far Claes. Viktor var gift två gånger. Första gången gifte han sig 1901-03-29 i Strö med Emma Mathilda Andersdotter, född 1873-06-28 och de fick 9 barn: Signe Alfrida 1902-04-02, Frans Oskar 1903-09-09, Björn Holger 1904-10-29, Karl Alvar 1906-09-14, Alexander Erik 1908-01-24, Jarl Einar 1909-11-03, Märta Viktoria 1911-03-28, Berit Matilda 1912-10-24 och 1917 ett dödfött flickebarn. Efter första hustruns död 1924-09-06 gifte Frans Viktor om sig. Hans andra hustru blev Ada Gustava Sjöberg, född 1905-05-07 i Ersbäcken, Traneberg, Otterstad och de fick ett barn: Ragnhild Margareta.
Det hände, när kvarnarna var sönder eller vid svag vind, att Viktor rodde sin skörd från Spårön uppför Lidan och sedan via Flian till kvarnarna. Hans högtidskläder var hög hatt och läderstövlar. Ett kalas hos Viktor slutade alltid med nationalsången. Ett gammalt talesätt som troligen kommer från Viktor (eller Claes) är: "Det är me-fött sa spôern om hôvet!" Viktor blev 86 år och dog 1957-04-30 i St. Erstorp, Gösslunda.
Andersson, Hätting, Jonsson, Pettersson, Rapp, Warnicke, m.fl., är ättlingar från första giftet samt Fouganthine från andra giftet.

8. Ada Elise

Född tvilling 1874-10-05 på Spåröhuvud. Hon gifte sig 1899-10-22 i Strö med skeppare Karl Edvard Jonsson, född 1877-03-08 i Nya Nore (Udden) , Traneberg, Otterstad. De fick 8 barn: Edla Elvira 1899-10-17, Karl Hilmer 1901-08-26, Edit Alfrida 1903-11-26, Karl Ludvig "Ludde" 1905-10-19, Agnes Alexandra 1907-11-21, Bror Artur (tvilling) 1910-10-03, Axel Edvard (tvilling) 1910-10-03 samt Valborg Elise Margareta 1914-05-01. Edla Elvira föddes på Naven under Traneberg, Karl Hilmer föddes i Stallstugan, Järna rote, Rackeby och de övriga barnen alla på Ekedalen, Järna rote, Rackeby. Ada Elise dog 1939-06-07 på Ekedalen, 65 år gammal.
Ättlingar efter henne och Karl är Hallgren, Joelsson, Jonsson, Lindström, m.fl.

9. Carl Oskar

Född tvilling 1874-10-05 på Spåröhuvud. Sjöman, fiskeriförman på Storeberg samt prickhållare. Han gifte sig 1901-03-15 i Strö med Matilda "Tilda Anna Åman, född 1878-02-24 i Månstorp, Dalängen, Strö. De fick 14 barn, 13 flickor och 1 pojke: Hildur Linnea 1902-01-13, Alva Sofia 1903-05-19, Alice Linnea 1905-02-16, Ella Pauline 1906-10-03, Elsa Matilda 1907-12-22, Ruth Ragnhild (tvilling) 1909-10-06, Runa Teresia (tvilling) 1909-10-06, Karin Maria 1910-12-22, Klara Elisabet 1913-02-01, Paul Emanuel 1915-03-13 alla födda påJärnehus, Rackeby samt Lilly "Lillan" Märta Irene 1916-07-18, Gurly Viktoria 1918-10-04, Anna Gudrun Cecilia 1921-12-09 och Ragna Harriet Birgitta 1923-03-04 födda på Storeberg, Tådene. Carl-Oskar dog 1952-09-15 på Oskarsberg, Tådene, nästan 78 år gammal.
Alm, Andrén, Engh, Hägg, Waern, Zandelin, Åberg, m.fl. är ättlingar efter Carl-Oskar och Matilda.

Maria Charlotta "Lotta" Hallberg

Född 1859.01.28 på Sporrehuved. Hon gifte sig 1899.10.29 med Alfred Wallroth och fick 3 barn: Anna Maria Wallroth född 1900.05.04 på Sandviken, Traneberg Fredrik Wilhelm Wallroth född 1902.07.19 på Sandviken, Traneberg Axel Ragnar Wallroth född 1904.07.02 på Sandviken, Traneberg

Vice pastor Nils Gustaf Strömbom

Född 1847 i Norra Ving (R). Komminister, regementspastor. 1890 präst i Husaby, boende Kartegården, komministerboställe i Husaby. Gift med Maria Sofia Elisabet Åhlström, född 1848 i Vimmerby, Kalmarlän.

Drängen Adam Seger

Född 1855.10.24 i Rackeby. Han kom 1874 till Spåröhuvud. Året efter husförhöret blev han skomakare och gifte sig 1880-12-19 med Stina Kajsa Petersdotter, född 1853 i Eskilsäter, Värmland. De fick 9 barn: Anna Natalia 1881-09-28, Gideon 1883-04-28, Emil 1885-02-22, Matilda 1886-04-24, Anna Matilda 1888-01-04, Maria Kristina 1889-11-11, Ester 1892-01-15, Simeon 1893-12-04 och David 1897. Bengt Wedebrand har berättat för oss, att Sven Adam och Stina Kajsa även hade ett fosterbarn. Det var Anders Gustaf Eriksson, född 1901-03-27 i Karlstad, Värmland. Denne Anders Gustaf Eriksson blev "affärsman" och under andra världskriget kom han på ett speciellt sätt att lösa sina ekonomiska problem. Han inledde nämligen förhållanden med ett tresiffrigt antal kvinnor och förlovade sig med några av dem. Han gifte sig 1946-11-17 med en fiskardotter från Roslagen med vilken han bildade familj. Han hade då på Långholmen avtjänat ett fängelsestraff på 3 år och 6 månader, för bland annat förskingring. Det är han som har myntat uttrycket "sol och vår", vilket han använde sig av som signatur i annonser.

Han kallade sig då Gustaf Raskenstam!