Redan på 1600-talet började prästerna göra hembesök. Det gällde då att bokföra
gåvor och avgifter till kyrkan. Även kristendomskunskap skulle kontrolleras.
Staten insåg snart att man genom prästerna kunde kontrollera medborgarna och 1686 tillkom lagen om kyrkobokföring för hela landet. Prästernas undersökande uppgifter utökades. Det gällde ex. födelse, dop, vigsel, dödsfall och orsak därtill, sjukdomar, handikapp, uppstudsighet, fylleri, in- och utflyttning, flit, yrke, deltagande uti nattvard och grad av intelligens.
Vi har vid ett flertal tillfällen stött på anteckningar om att en person som deltagit i ett husförhör av prästens bedömts som "nästan idiot" eller "svagsint". Mer om detta i vårt husförhör.
Prästerna antecknade också om barnen var s.k. "oäkta". Vissa präster sysselsatte sig med att räkna ut hur många månader, veckor och dagar som förflöt från vigsel till första barnets födelse. Än i dag kan man läsa dessa anteckningar. Vi har också läst om pigor som födde sina s.k. "oäkta" barn ensamma i skogen. Somliga dödade barnet omedelbart för att slippa skammen. Ertappades de, dömdes de givetvis till döden, medan barnafadern sällan fick något straff.
Skollagen infördes 1842 och prästerna fick ännu en uppgift att kontrollera: läskunnighet uti bok, d.v.s Bibel och Luthers katekes. Närvaroplikt vid husförhör gällde. Frånvaro bestraffades med böter. Prästerna hade nu verklig makt. Somliga präster blev högt respekterade, andra rentav skräckinjagande.
En bit in på 1800-talet hade folket fått nog av all kontroll. Somliga protesterade genom att hålla egna gudstjänster i hemmen. Många var de som p.g.a. denna förseelse dömdes till fängelse. Efter frigivning följde kyrkoplikt. De straffade fick stå på knä i kyrkogången under hela gudstjänsten. Detta straff var ganska vanligt även vid andra förseelser. I vår egen släkt hade vi en man, vars åsikt inte överensstämde med prästens. Då vår släkting vågade säga sin mening till prästen, betraktades detta som uppstudsighet och han dömdes därför till skampålen.
Folkets protester ledde ändå så småningom till förändring. 1888 blev husförhören frivilliga och försvann i början av 1900-talet. Som vi vet, dröjde det ända fram till 1991, då prästernas anteckningar överlämnades till Skatteverket.
För släktforskningen är husförhören till stor nytta, även om man alltid skall kontrollera uppgifterna med de övriga kyrkoböckerna, såsom dop- och födelseboken, in- och utflyttningsboken, vigselboken och dödboken.
Vice pastor N.G. Strömbom, som ledde "vårt" husförhör, var en vänlig och omtyckt präst. Vi har i vår pjäs givetvis använt honom, men också tagit med karaktärer från andra präster, för att få en mångsidigare bild av hur det gick till på den tiden.
Privata anteckningar angående prästerna finns också. Där har vi funnit att många präster söp ordentligt. Kanske reagerar vi nu inför detta, men vi får inte glömma att man på den tiden inte såg med samma ögon som nu på alkohol. Den ingick ju ofta tillsammans med salt sill som lön till drängar och soldater.
Vi har hittat en präst som gick på ständiga husbesök, där han ville bli bjuden på några glas. Detta blev för mycket för prästfrun, som i förväg tog reda på vem hennes man skulle besöka nästkommande vecka. Hon tyckte synd om de fattiga torparna som skulle betala för detta och såg i förväg till att förse dem med dryckjom för prästen. Han blev alltså "bjuden" på det som han själv betalt!