Minnen från en färd runt Spårön för 100 år sedan


Johan Wedebrand berättade 1964 om en färd i roddbåt, runt Spårön för hundra år sedan - år 1904 - tillsammans med sin far Johan Alfred en söndag i maj. Vi återger hans berättelse:

"Vi börjar vår färd vid Djurgården en lugn och solig majmorgon för 60 år sedan. Vi lägger ut från båtplatsen i Djurgården och vänder stäven på vår båt mot söder. Vattenytan i sjön Kävelstocken ligger blank som en spegel och skogarna runt sjöns ständer med dess blandning av löv- och barrskog avspeglas i den stilla vattenytan. Hela luften genljuder av kvittrande fågelsång, Göken ger eko från alla fyra väderstrecken. Far sätter sig på en roddpall och jag placerar mig i aktern av båten, årorna hakas på plats och färden tar sin början. Med lugna årtag passerar vi utmed den bergiga strandkanten och Dubbelbeckasiner lyfter med snabba vingslag från berghällarna och flyger ut över det stilla vattnet. I en liten vik med spirande bladvass, ser vi en kull Gräsandsungar med modern i spetsen simma in i sjögräset för att dölja sig för eventuella faror. På blanknötta berghällar vid Timelshedholmen sitter flera Gräsandshanar och solar sig. Vi far in i Katsevikesjön, namnet kommer troligen av att man här en gång använt sig av s. k. katser, en slags fiskredskap, tillverkade av kluvna granslanor, ski, vilka man sammanfogade med vidjor till fyrkantiga bassänger. Dessa var försedda med en ingång med flera tvära svängar, klädda med grankvistar, som slöt tätt inåt själva fiskhuset för att förhindra inkommen fisk att ta sig ut igen. Bassängerna stod i förbindelse med fastlandet genom långa risvasar. Vad jag nu berättar, är sådant som min far lärde mig under färdens gång. Inne i sjöns vassar och mader, hör vi ett livligt plaskande. På min fråga, svarar far, att det är Braxarna som leker. Vi passerar en bit från stranden ryggåsstugan, där Karl i Katsvika och Johanna troligen fortfarande ligger och sover. Allt är tyst, bara en gråstrimmig katt syns, som sitter och slickar sin päls i det flödande solskenet. Arneviken och Svältholmen stänger nu resan mot väster. Vi vänder stäven mot söder och ror förbi Skrikareberget. Vi ror uti Kävelstocken genom lilla imelkehålet, passera Bornaholmen och Humlegårdsviken. Därefter rundar vi Smedjeholmen ( "Smiöna" ) och passerar mellan Smiön och Rörholmen. Vi tar av mot väster och är snart framme vid Lindholmen med en gamla slottsruinen om babord. Ruinen är helt övervuxen med Ask och Alm. Bron som leder över sundet förbinder Lindholmens gård med trädgården, som finns kvar sedan 1600-talet, då slottet stod i sin fulla glans. Vi far under bron i det smala sundet, där såväl kraftig fjolårsvass som nyspirande vass och säv frodas. Vi passerar Gastekullen på styrbord sida har vi Brännerikullen om babords sida. Så ror vi under Fäbron, den egentliga förbindelsen mellan fastlandet och Spårön. På norra siden av sundet ligger torpet Hästhagen, där Ernst Lundberg residerar och bedriver hönsskötsel, en för denna tiden rätt ovanlig näringsfångst. Kalkoner, ankor och höns låter höra sin stämmor. Vi fortsätter förbi "kongarnas äng", Egendomen och Sjöberget och kommer ut på öppnare vatten. Efter att ha rundat Varvsudden är vi ute i Skarefjorden. I norr ser vi Dunebotten, Ekebacken, Mjölkebacken och skäret Karin. I nordväst ser vi på en hög kulle Holkekvarn, som ägs av Karl Åman. Far får besvara många frågor från sin vetgirige pilt. Färden fortsätter förbi Kohall. På andra sidan sjön vid Larsa-land håller Peter Borg och Lars Johanson på med notdragning. Vi ror tätt förbi Drottningen, förbi lilla Eken och in i Lindösundet. Lindön hör inte till Spårön utan till Storegården i Rackeby. Enligt min faders utsago, en gång skänkt som faddergåva från Stola till Ågården. Vid Stallstugan svänger sundet mot nordväst och vi ror ut på Vedholmsfjorden, förbi Näbben och Järlasundet. Då vi passerar Alsön kommer vi genom det ytterst smala Hängnävsundet och är ute i skärgården med dess holmar och skär. Yttre delen av denna skärgård tillhör Rackeby socken och kallas skärgårdsallmänningen. Den sträcker sig från Järlahus mot nordost över Alholmen, Sångön, Kedjeön, Halleholmen och Brokerna, där Spårön tar vid med Klittöarna. Från Hängnävssundet kommer vi förbi Ekholmen, Klasarsland, Stättebergshålen, Trälarna, Vagnsväll, Torkudden och Nätudden. Vi rundar Krynkeludden och viker av mot sydost. Snart tar vi land vid torpet Spåröhuvud, där undertecknads förfäder varit bosatta sedan 1826. Nuvarande brukaren av torpet min farbror Viktor Wedebrand bjuder på kaffe. Min farfar Klas Wedebrand sitter på en soffa i rummet. Hans syn är svag. Med ena handen vidrör han en vagga i vilken ett litet barn sover. Efter en stunds samtal om väder, vind och fiske fortsätter vi vår färd. Vi tar oss förbi Gullberget, Silkevepa och Sandnålsfjorden, där vi kommer in i en trång passage med undervattensgrund. Roddaren är säker på sin sak och utan att stöta grund passerar vi Stejersund. På babords sida har vi Ottarholmen och Lilla Klitt. Vi far över Svepefjorden eller Sommarn son brukar kallas och kommer åter in i ett sund, så smalt att bara båten kan glida fram öppet vatten, årorna släpar i bladvassen för varje årtag. Vi kommer igenom Gnistholmssundet med Gnistholmen om babord och stryker tätt intill Stryklodsberget. På en kobbe sitter en Sjöorre. Vi ser Stenskär, Bränberget och längre i norr Klitt-käring-berget, där i regel Berguven brukar häcka, enligt min far. Över Grundsåtorna förbi Björnholmen, svänger vi av mot söder och rundar Kobenskäret upp efter Sidvarpslandet, där undertecknads morfar och morbror, Anders och Gustav Magnusson håller på med notdrgning i den s. k. "kalvens yttersta ända", Snottran. Där finns Gös, gädda, Abborre och Brax samt en del s. k. slöfisk som Mört, Sarv och Björkna. Vi samtalar en stund om fiske och det bestäms att fisken skall forslas vidare till Djurgården för att följande dag saluföras på torget i Lidköping. Vi ror vidare hemåt och passerar torpet Flarken, där min morfar sedan 1859 bruket jorden samtidigt med fisket. Vi följer strandkanten och far förbi Jakten, Hålan, Sköljeberget, Turebacken, Rävberget, Marberget och vidare runt Smedsudden. Då är vi inne i Tåsehålan och Bakviken, där en svag vind krusar vattenytan. Vi var in i Torsundet och rundar Tåsen, där min morfar byggt en stuga för att njuta sitt otium på äldre dagar. Efter att passerar den raserade stenbron, Stenhålet är vi inne i det egentliga Torsundet. Här finns många lämningar av de förut omtalade "katserna". Torpet Tänger på östra sidan hör till Kållandsö och Torsund till strö socken. Vi ror genom Löjehålet, som skuggas av branta berg på båda sidor. Kävelstockens mottar oss med sydöstlig bris. Far ror med starka armar och långa årtag. Vattnet stänker in över båten. Vi kommer förbi Sjödämsbergen, Bråtorna, Jutebovägen, Djurgårdsvikarna och utmed Bockholmen. Mitt i sjön mellan Gäddeskär och Saltgrundet är en skara fiskmåsar och fisktärnor i färd med att jaga en stimmande braxenlek just i vattenbrynet. Fåglarna gör täta s törtdykningar utan att få något byte. Vi kommer tätt intill skäret Sona, där en koloni Fisktärnor slagit sig ned. Nu skymtar hemmet. Far förtöjer farkosten vid sjökanten och vi vandra hem. Maten smakar gott efter den långa sjöresan och det är en trött pilt som efter måltiden kryper upp i ett hörn av soffan. Han sover lugnt efter dagens upplevelser och drömmer kanske att en gång i egen farkost, få företa en resa som denna runt Spårön."
"Djurgården 4 April 1964
Johan Wedebrand."

Eftersom det nu är 100 år sedan Johan och hans far rodde runt Spårön vill vi nu i maj själva göra samma tur. OBS! Vi veklingar till nutidsmänniskor ska nog ta motorn till hjälp! Gå tillbaka till informationssidan för mera information om turen.


I nästa uppdatering berättar vi om jubileumsrundan runt Spårön!



 
 

Information om släkten kan Du få av Lars-Åke Paulsson, Tommy Jonsson eller Pieter van den Berg.
 
 
Ättlingar eller ingifta/sambor är välkomna att skriva i  gästboken  
 

brevlåda posta  
 
 
 
 
 
 

Tillbaka till arkivet eller informationssidan    Till   fotogallerian  eller gästboken  


Copyright Pieter van den Berg ©