Simon Paulssons väg under musikens stjärna.

Som sjuåring började Simon i Frälsningsarméns musikkår - Lidköping, instrumentet var Kornett. Det var mer tur än skicklighet att pricka in rätt ton vid rätt tillfälle i början. Som förälder tycker man att barnen ska ha sunda intressen,
dock är det en plåga dessa stackars föräldrar utsätter sina öron för då de ska lyssna på småttingarnas framsteg.
Har man då dessutom två stycken med samma intresse fördubblas "plågan" med 100%. Så var det i vår familj.
Både Simon och hans tvillingsyster Sara spelade blåsinstrument.

Men med duktiga frivilliga ledare som var inte bara ledare utan även goda föredömen förkovrade de sig snart och efter några år blev de duktiga musikanter. Vad Simon beträffar visade han stor beslutsamhet, vilja och engagemang inför musiken. Självklart var det tufft många gånger och motgångarna fanns. Hans första solistframträdande i större sammanhang var då han spelade i S:T Nicolaikyrkan på examensdagen då han gick klass fem. Kyrkan var fullsatt av åhörare och Simon stod på läktaren tillsammans med kantorn och allas blickar riktade på sig. Nu följde en tid då han fick spela med de "stora grabbarna" i Frälsningsarméns Musikkår. Simon och hans jämnåriga kamrater i musikkåren stod på torget under lördagarna och musicerade i röda rockar och den svarta skärmmössan med FA,s emblem inför alla torgflanörerna.

På högstadiet var det dags att välja inriktning för gymnasiet och därmed en framtida yrkesbana. Polisyrket lockade men som, förhoppningsvis, den goda far man är föreslogs musikutbildning. Nio år med gratis musikundervisning lika med arton terminer samt konserter och spelningar i olika sammanhang. Det borde väl vara en bra grund att bygga framtiden på. Jag föreslog för Simon att han skulle fundera på följande scenario. Först skulle han läsa på Musikgymnasiet på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde och därefter söka till någon folkhögskola med musik och då det var dags för militärtjänsten föreslogs att han skulle söka som musiksoldat för att sedan söka vidare på högskola och bli musiklärare. Lång väg. Simon funderade ett tag och delgav följande: "Jag gör så…"

Först var det tre år på musikgymnasiet i Skövde sedan Frälsningsarméns folkhögskola på Dalarö med avbrott som musiker i arméns Musikkår Strängnäs varpå en tid följde i Piteå, Framnäs folkhögskola, samt en tid som anställd militärmusiker i den numera nedlagda Boden militärmusikkår. Som militärmusiker spelade han Euphonium(1). Det blev drygt sextio högvaktavlösningar samt på ett internationellt military tatto i Baden med turné i Österike. Simon berättade at det var 20.000 i publiken. Under denna turné blev AMK inbjudna att spela för Bruno Kreysky. De var även Frankrike, Nice och gjorde ett framträdande.

Som värnpliktig militärmusiker fick Simon vara med och spela för en alltid lika hänförd publik var gång. Allt varar dock ej för evigt, militärtjänsten var slut. Simon hade fått, inte bara musikupplevelser av stora mått, utan även meriter för kommande behov. Nu följde en tid av fyra års högskolestudier på musikhögskolan i Piteå, långt från all och redlighet samt från mor, far och övrig släkt och vänner, men han härdade ut!!!
Under ett år var han på högskolan i Örebro där han kompletterade studierna med en kurs som inte fanns i Piteå. Där träffade han även sin flickvän Noomi, från Vilhelmina, en oerhört duktig pianist som dock ej satsat på musiken, men är en oerhört duktig ackompanjatör! De instrument han trakterat genom åren är Kornetten, Barytonhorn, Tuba samt Trombone, som nu är hans huvudinstrument.

Måndagen den 22 maj i nådens år anno 2006 kl. 19.00 höll han sin examenskonsert i musikskolans aula. Nu var han färdig musiklärare och brasspedagog! Vad gäller nu är att söka jobb!! Givetvis var både far o mor närvarande liksom hans syster med pojkvän samt några goda vänner från Lidköping. Kanske undertecknad låter stolt över att ha en duktig musikant i familjen men det är svårt att låta bli att yvas. Och vem skulle inte göra det?

Givetvis undrar man också då man ser på de år som gått över följande frågeställning. Vad är det för drivkraft i människan då hon ger sig hän så totalt och fullständigt för den konst hon vill utöva? Hade det inte varit enklare att börja på en fabrik och jobbat eller blivit snickare, målare och utövat musik på ett amatörmässigt sätt. Men visst kan man få lyssna på hans trombonespel även på "hemmaplan".

Var julafton följer sitt schema. Först skall han vara med och spela på torget med Frälsningsarmén vid julgranen på torget i Lidköping. Sedan skall julen firas på olika håll med den närmaste släkten senare på kvällen upprepar sig historien. Då bär det iväg till Kinne-Kleva kyrka och midnattsmässan tillsammans med kantor och kyrkokör. Hemkomst va 02.00. Någon timmas kort sömn för att sedan vara med på Julottan i Ova kyrka och därefter vara med och sprida Julglädje på några äldreboende i Götene kommun. Juldagens återkomst till barndomshemmet sker vid middagstiden och sedan gäller endast att - sova!

Under sommaren gör Simon en kort visit i Lidköping som en av ledarna för ett ungdomsmusikläger som hålls sedan ett antal år i Stenhammarkyrkan. Cirka 100 ungdomar från hela landet samlas under en lägervecka med musik som tema. Simon hade sina förebilder och föredömen, nu är han själv ett föredöme och en förebild. Detta är resultatet av hängivna ledare, lärare och framför alt egen vilja och strävan att nå målet.

1. Ordet Euphonium kommer från grekiska och betyder välljud. Detta instrument lär vara det som mest påminner om människorösten. Euphonium tillhör tubafamiljen och är ett fantastiskt soloinstrument.

Några bilder av Simons examenskonsert visas i  "fotogallerian".