Inger Alteryd var en av
deltagarna som genomförde det nio mil långa cykelloppet på en tid av 3 timmar
och 45 minuter.
Hela Motala var en enda stor feststad i vacker sommarskrud
där vädret visade sin bästa sida. Strålande sol och skön sommarvärme.
Överallt
sågs kvinnor i alla åldrar med cykel och klädda för en tur utmed sjön Boren.
Dagen var en upplevelse även för oss "funktionärer". Allt var organiserat in i
minsta detalj. I startfållorna stod kvinnor, damer tjejer och flickor från hela
Sverige, beredda på niomilaturen i det Östgötska landskapet.
Starten skedde i
omgångar med ca 150 deltagare i varje och vid sidan stod folk och hejade på samt
fotograferade och gav uppmuntrande tillrop. Flera lidköpingsbor syntes bland
deltagarna. När Inger väl kommit iväg åkte vi till Borensberg där en av mat-
och vätskekontrollerna var. Här under skuggan av ett träd intill Göra kanal
njöt vi av en kopp medhavd kaffe och den fagra sommargrönskan. Cyklisterna
anlände i större och mindre klungor.
Plötsligt händer det! Slussvakten
stänger av bron över kanalen och bommarna fälls. Klaffbron höjs och
cyklisterna får här ett ofrivilligt stopp bara några hundra meter från
kontrollen!! Slussporten var ännu inte öppen varpå ett flertal cyklister bar
cykeln via den smala spången på slussporten! Är det tävling så …
Inger kommer
efter en stund in till vätskekontrollen där det vankades bananer, gurka,
blåbärssoppa, nyponsoppa m.m. Här kommer även Tjej-Vätterns "joker" in. En
parant "kvinna" i plisserad kjol och yppig barm och vackert undulerad i håret
uppenbarar sig. Hon var ingen hon ….hon var en han! Det var en kille i peruk, utklädd till kvinna med egenhändigt gjord nummerlapp på bröstet.
Efter denna paus var det dags att för Inger att cykla de återstående 2 milen
till Motala där målet hägrade. Vi "funktionärer" åker tillbaka till ett Motala
fullt med folk som väntande på anhöriga som var på ingång, flera hade redan
kommit i mål.
Plötsligt surrar det i mobiltelefonen och Ingers röst hörs:
"Jag är i mål om två minuter!" Med kameran i beredskap vid målfållan väntar
vi med beundran och spänning. Tre par ögon håller utkik efter en cyklist med
röd tröja och 823 på nummerlappen.
Är kom hon! Röd i ansiktet, svettig och med ett stort leende trampar Inger in i målet och den elektroniska tidtagningen gör några små pip. Cirkeln var sluten, målet var nått. En av Tjej-Vätterns funktionärer hängde en medalj om halsen på Inger som ett framtida bevis på en bra prestation. Nu väntade henne en måltid bestående av potatisbullar och lingon samt en välbehövlig dusch.
Vi övriga fick
ta hand cykeln och intaga lunch på någon av Motalas restauranger.
Inger startade klockan 08.46 och var i mål kl. 13.15. Bra gjort! Självklart
hade Inger, liksom andra idrottsstjärnor, en stab av funktionärer, vilka bestod
av maken Samuel, Lars-Åke och Lena Paulsson. Lena tyckte, liksom Inger, att det
var tråkigt at hon inte kunde deltaga men revanschen kommer med all sannlikhet
2007 års Tjej-Vättern.
Då skall dessa svägerskor trampa o trô den niomila
turen varpå jag och svåger Samuel får en stund för oss själva medan damerna
svettas under solen och uppförsbackarna. Kanske det vore en utmaning med
fler kvinnliga Wedebrandare som gör denna prestation?
Lars-Åke Paulsson
Tillbaka till informationssidan eller till arkivet