Våra tyska anor.

Willem I:s farfar, Dirk VI, greve av Holland (1108-1158), var gift med Sophia van Salm Rheineck (1115-1176), dotter till greve Otto I van Rheineck/Pruisen och Gertrud van Northeim. Dirk VI:s mor var Geertruid Petronella av Lotharingen (1090-1144). Willem I första hustru var Aleida van Gelre (1178-1218), vars mor, Richardis von Scheyern Wittelsbach (1150-1231) var född i Kelheim.
Ättlingar, efter Willem I och Aleida härstammar därför från många tyska adelssläkten, såsom von Bayern, von Bliesgau, von Diessen, von Egisheim, von Formbach, von Gleiberg, von Regensburg, von Sachsen, von Saksen Billung, von Sachsen Ludolf, von Scheyern, von Schwaben, osv.
Richardis far var Otto I von Wittelsbach, Hertigen av Bayern.

Otto I von Wittelsbach, Hertig av Bayern.

Otto I:s mor var Heilica von Lengenfeld (1100-1170) och hennes mormor var Agnes von Waiblingen av Tyskland (1072-1143), dotter till Hendrik IV (1050-1106), kejsare av Tyskland. Hendrik IV regerade efter sin far Hendrik III (1017-1057) som kejsare. Dennes farfar, Konrad II, var kejsare över det Heliga Romerska Riket 1027-1039, fr.o.m 1024 kung av Tyskland, fr.o.m. 1026 kung av Italien och fr.o.m. 1033 kung av Bourgondien. Han var den förste kejsaren från släkten de frankiska Salierna.

        

  Hendrik IV (1050-1106)                 Hendrik III (1017-1056)                   Konrad II (990-1039)

Konrad II's farmor, Judith van Beieren (948-991), var genom sin farmor Konigonde von Schwaben (855-efter 900), släkt med en lång rad frankiska kungar. Konigondes mamma var Gisela der Franken (830-na 855) och hon var dotter till Ludwig II "Tysken".

Kejsar Ludvig II "Tyskens" sigill.

Ludvig "Tysken" (806—876) var son till kejsar Ludvig "Den Fromme" och Ermengarde von Haspengouw. Som Ludvig II var han kung av Öst-Francien, det som senare blev Tyskland. Senare blev han kung av Lothringen, då som Ludvig I. Han kallades "Tysken" för att kunna skilja honom från hans brorson Ludvig II, kung av Italien, som också bar kejsarkronan. Vid traktatet från Verdun delades Ludvig "Den Frommes" frankiska rike mellan hans tre söner: Ludvig "Tysken", Karl "den Skallige" och Lotharius I. Ludvig "Tysken" fick Öst-Francien. Efter Lotharius I:s död delades hans "Mellanrike" upp mellan hans tre söner: Lotharius II fick Lothringen, Ludvig II fick Nord-Italien och Karl "Den Yngre" fick Bourgondien. Dessa tre brorsöner till Ludvig "Tysken", var inte mäktiga att styra. År 869 såg Ludvig "Tysken" sin chans att lägga beslag på Lothringen. Även de andra delarna kom senare via en dynastisk rättmätig arvsprocedur till Tyskland, så att Mellanriket därmed totalt försvann. I allmänhet anses att Ludvig "Tysken" var den intelligentaste i släkten Karolingen från den tiden.

Ludvig "den Fromme", kejsare av Italien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Belgien.

Ludvig "den Fromme" föddes vid en tidpunkt mellan 16 april och hösten år 778, son till Karl den Store och Hildegard von Vinzgau. När hans äldre bröder Karl och Pippin dog, blev Ludvig av sin far krönt till kejsare och medregent år 813 i Achen. Efter Karl den Stores död, ärvde han, som ende överlevande son, hela riket vid 36 års ålder. År 816 lät han sig ånyå krönas av påven Stephanus IV i Reims.

Ludvig I "Den Fromme" gifte sig två gånger, första gången med Irmingard in de Haspengau. Med henne fick han 6 barn. Från 3 av dessa barn härstammar vi. I sitt andra gifte med Judith der Welfen von Bayern, fick han ytterligare två barn och vi härstammar från båda.

Far till Ludvig I "Den Fromme" var ingen mindre än

    

             Karl den Store der Franken, kejsare av det tidigare romerska riket.

Karl den Store föddes 2 april 742. Han var son till Pippin III ("den Korte"), född i Jupille-sur-Meuse och Bertrada de Laon (också kallad "Berta med stora foten"). Var Karl är född finns inga säkra uppgifter om. Somliga historiker anger att födelseplatsen är Quierzy, ett litet samhälle vid floden Oise, inte långt från Noyon. Men det lär vara Jupille-sur-Meuse, ett litet samhälle nära Liège.

     

             Gatan uppkallad efter Karl den Store                                                     Monumentet i Jupille

Karl den Store var av tyskt blod och talade tyska. Han hade inte mycket till bokkunskap, kunde knappast skriva, men behärskade att tala flera språk, bl.a. teutoniska, grekiska och latin. Från hans biografskrivare Einhard har vi fått veta att Karl den Store var en mycket lång man. Han ligger begravd i Achen och genom uppmätning av hans skelett, beräknar man hans längd till 2 m och 4 cm.
Som "Patricius Romanorum" hade han plikten att skydda den romerska kyrkan. Under hans regeringsperiod utbredde sig den kristna tron i hela västeuropa. Han försvarade tron med såväl skrift som svärd, med tyngdpunket på svärdet.

         Ut i strid    

Han var nästan alltid på krigstigen. Endast under två av hans 46 regeringsår, 790 och 807, var det fred. Frankiska riket upplevde en stor allmän utveckling under hans tid. Många byggnadsverk uppfördes och diverse konstformer kom till. På hans initiativ byggdes många kyrkor, palats och andra byggnader bl.a. den berömda domen i Achen. Karl bodde i paltzen. En paltz var en förstärkt kunglig bondgård. Vårt ord "palats" härstammar från ordet "paltz". En av dessa ´paltzen´ fanns vid Valkenhof i Nijmegen, Nederländerna.
År 754 blev han krönt till kung av påve Stephanus II, samtidigt med sin far Pippin och broder Karloman. Vid sin fars död 768 delade Karl och hans bror Karloman riket. Karloman, yngste sonen, fick större delen av riket (bl.a. stora delar av Gallien, som senare kallas Frankrike), Karl fick Väst-Gallien (Nederländerna, Belgien och västra delen av Tyskland). Båda kröntes den 9 oktober 768, Karl i Noyon och Karloman i Soissons.
Vid Karlomans död 771 blev Karl den ende kungen av Franken (Karlomans minderårige son ignorerades och Karl såg till att pojken försvann till ett kloster). Karl kröntes på nytt till kung i Corbeny. Tillbaka i sin huvudstad Achen, startade han en rad av inte mindre än 53 fälttåg vilka han samtliga, med några undantag, själv ledde. Dessa aktioner hade till uppgift att omvända människor till den kristna tron i Bayern och Sachsen, att skydda Italien mot attacker av Saracenerna och att försvara Francien mot de från Spanien närmande morerna. Sachserna, vid ostfronten, var hedningar. De brände kristna kyrkor och plundrade regelbundet längs gränserna. Totalt förekom mellan 772 och 804 ca 18 fältslag, där ingendera sida drog sig för stor grymhet. När Karl hade slagit sachsarna, fick de välja: omvändelse eller döden. Inom en dag blev ca 4500 sachsare halshuggna.

Efter ett lyckat fälttåg mot sin ex-svärfar, Desiderius kung av Longobardien, följde 774 hans proklamation till kung av Longobardien. På julaftonen år 800 kröntes han av påve Leo III, på julafton, till kejsare av hela det romerska riket. Karl var inte särskilt glad åt den oväntade kröningen. Han hade hellre krönt sig själv! Nu såg det ut som om påven var mäktigare än han.
Eftersom Karl den Store hade ett mycket stort rike att styra, var han tvungen att få ett grepp om lagar och förordningar i sitt enorma rike. Han delade in det i "Gauen" (Gau = ett germanskt territorial) och "marken" (= områden), där han hade personer som regerade i hans namn. De kallades lånemän och Karl den Store var deras lånherre. Härmed lades grunden för ett feodalt system som gällde i den senare medeltiden. Lånemännen var oftast rika adelsmän, grevar, grevinnor eller biskopar. Ett område som hade erövrats, eller låg vid rikets gräns, styrdes av en general. En sådan speciell "Gau" kalledes oftast Mark. Generalen som styrde det kallades "markis" eller "markgreve".
En av reglerna Karl den Store införde gällde lantbruk. Systemet kallades "treslagssystemet" Många bönder använde ett och samma markområde för sådd och skörd, vilket inte var bra. Slutligen utarmades jorden och skörden blev mindre och mindre. Därför införde Karl den Store nya regler för bruket av jorden. Man skulle växelvis ha sommar- och vintersådd, men vart tredje år skulle marken ligga orörd ett år och vila sig. Därmed skulle skörden bli bättre. 806 var Karl för gammal för att regera. Han delade upp sitt rike mellan sina tre söner, Pippin, Karl och Lodewijk. År 810 dog Pippin och 811 dog Karl. Nu var Lodewijk "den Fromme" ensam kvar. Han blev den nye konungen över alla områden. År 813 krönte den gamle Karl den Store sin son Lodewijk "den Fromme" till kejsare. Den 28 januari 814 dör Karl den Store, 72 år gammal i Achen. Han begravdes i Domen där. För att han med så stor iver försvarade och utvidgade kyrkan, förklarades han som helig av påven Paschalis III, år 1165. En liten detalj härvid var att Paschalis III var en contra-påve och därmed var heligförklarandet icke giltigt. Trots det blev denna ära godkänd av kyrkan. Carolus är skyddspatron för staden Achen. Även idag åtnjuter Karl den Store, som av många anses vara grundaren till den europiska enhetstanken, stort anseende.

Trots alla fälttåg hann han med att gifta sig två gånger och fick i sitt första äktenskap med Himiltrudis tre barn och i andra giftet med Hildegard inte mindre än 9 barn!
Av dessa 12 barn finns 6 direkta blodslinjer till vår anmoder Gesijna Leenders, bl.a. den från Lotharius I.

Slutet augusti 2013 besökten vi Domkyrkan i Aachen där Karl är begravd. Vid rundvandringen i kyrkan, la Pieter en ros vid sin förfaders relikskrin och sedan fick vi se Karls tron. Den var av marmor och stenarna var från Jeus Kristus grav enligt guiden. Under tronen fanns ett utrymme för att elda så att tronen kunde hållas varm.

     

             Karl den Stores relikskrin                                                     Tronen av marmor

             Karl den Stores mor, drottning Bertrada

Karl den Stores mor, Bertrada van Laon, härstammar från släkten "Merovingen", en dynasti av Frankiska kungar, som i ett ständigt förändrande område av delar i det nuvarande Frankrike och Tyskland regerade från 5:e till 8:e seklet. Att hon kallades "Berta med stora foten", berodde på att hennes vänstra fot var större än högerfoten.

               

             Clovis 466-511                                 Childerik 436-481                               Merovech 415-458

Clovis av Merovingen.

Childerik der Merovingen.

Merovech av Merovingerna.

År 448 utnämndes Merovech till kung, han blev därmed den förste kungen av släkten Merovingerna. Merovech är speciellt känd för sin strid mot hunnerna. Han hjälpte år 451 de romerska härförarna Aetius och Theodorik, kung över Gotherna, att stoppa frammarchen av hunnen Attila. Merovech attackerade hunnerna, någonstans mellan Châlons sur Marne och Méry sur Seine (i närheten av Troyes). Efter en våldsam batalj drevs hunnerna tillbaka.

Så här långt angående våra förfäder i Tyskland.

För att följa våra förfäder i England och Skottland, gå till van den Bergs engelska och skotska anor.

För att följa våra förfäder i Frankrike, gå till van den Bergs franska anor.

För att följa våra förfäder i Ryssland, gå till van den Bergs ryska anor.

och missa inte släkten van den Bergs skandinaviska anor.

Tillbaka till våra förfäder genom Gesijne Leenders eller till startsidan av släkten van den Berg.

För kontakt med oss, skicka gärna ett e-mail.