Våra franska anor.
Genom Pieter van Rhoon/Rhoden (1460-1534) och före honom genom flera adliga grenar såsom t.ex. van Wassenaar, van Cuijk, van Henegouwen, van Brabant och genom Willem I:s mormor, Ada d'Avesnes, är vi släkt med många franska adelssläkten, såsom d'Anjou, d'Arles, de Blois, de Champagne, de Poitou, Capet, de Boulogne, de Bourgogne, de Rennes, de Toulouse, d'Aquitanien, de Carcassonne, de Normandie, de Chiny, de Vermandois, d'Angoulème och de Paris.
Detta leder givetvis till en lång rad franska kungar, såsom Ludvig VII (1120-1180), svärfar till Henry I Le Liberal, greve de Champagne.
Ludvig VII (1120-1180)
Ludvig VII (1120-1180)
Ludvig blev kung av Frankrike efter brodern Philip. Philip hade varit kung i endast 2 år, då han föll av en häst och dog, 1131. Ludvig var bättre lämpad att vara munk än kung. Hans regeringsperiod kännetecknas av uppror i Orléans och Poitiers, som ville bli självständiga. En konflikt med påven Innocentius II seglade upp, då Ludvig själv utnämnde ärkebiskopen av Bourges istället för att låta påven göra det. Ludvig startade även ett krig mot Theobald II av Champagne, en äktenskapstvist. Champagne valde då påvens sida beträffande ärkebiskopsutnämningen i Bourges. Kriget varade i två år (1142-1144) och slutade med ockupationen av Champagne.Då fler än 1000 människor omkom i en brand, förorsakad av Ludvigs trupper, proklamerade Ludvig på juldagen 1145 i Bourges att han skulle göra ett korståg för att be om förlåtelse. Korståget blev tyvärr en katastrof och Ludvig återvände, efter 2 år, året 1149.
Hans största bedrift var inom områdena jordbruk, handel, befolkning, byggandet av diverse försvarsanläggningar och en liten intellektuell renässans. Ludvig är också känd för att ha räddat sin dynasti.
Han efterträddes av sin och Adèles son, Filips II av Frankrike, som kröntes 1179 i Reims. Ludvig var då redan till större delen förlamad och orkade inte delta i ceremonin.
Ludvig VIIs förfäder var:
Ludvig VI "den Tjocke" 1081-1137 Philippe I 1053-1108 Henri I Capet 1008-1060
Före Henri I Capet fanns ytterligare 6 generationer Capet som var kungar ända till Rutpert Robert Capet (780-834), som var gift med Walrada d'Orléans (780-834).
Henri I Capet fick i sitt andra äktenskap med prinsessa Anna Agnesa Yaroslavna av Kiev
två söner, Hugo "den Store" (1051-1102) och Philippe I (1053-1108). Vi härstammar från båda.
Anna Agnesia Yaroslavna av Kiev har på mors sida sitt ursprung i Sverige och det
är en fantastisk berättelse om förfäder ända ner till år 80.
Missa därför inte våra skandinaviska förfäder!
Henri I Capets farfar var Hugo Capet (940-996),kung av Frankrike och gift med Adelheid av Aquitanien av Poitou (950-1006). Hennes far, farfar, farfarsfar och även hennes farfarsfarfar var alla hertigar av Aquitanien, ett område i sydvästra Frankrike mellan Pyreneerna och floden Garonne. Adelheids farfarsfarfar, Gerhard av Aquitanien (800-841) var gift med Hildegard der Franken (800-850), dotter till kung Ludvig "den Fromme". Även genom andra släktgrenar kommer vi till denne Ludvig "den Fromme" t.ex. via vår anfader i 34:e generation, Lotharius II der Franken, kung av Lothringen.
Kors med en avbild av Lotharius II der Franken.
Lotharius II, föddes omkring 835, var son till Lotharius I och Irmingard von Elzas. Efter hans fars död, fick Lotharius II som kung nordligaste delen av dennes "Mellanrike" (det som senare kallades "Lothringen"). År 855 blev han proklamerad till kung i Frankfurt, med farbrodern Ludvig II "Tysken" närvarande. Kort tid därefter kröntes han i Achen.
Lotharius I der Franken der Karolingen.
Lotharius föddes 795, som äldste son till Ludvig I "den Fromme" och dennes första hustru, Irmingard von Haspengouw. Troligen föddes och växte han upp i Acquitanien. I och med att han var äldste son, var kejsarstiteln förutbestämd för honom och han skulle bli ende härskare över hela riket. År 817 kröntes han i Achen till kejsare av sin far. Han gifte sig i Diedenhofen den 15 november 821 med Irmingard von Elzas. Med hennes morgongåva upprättade han klostret Erstein.
Ludvig "den Fromme", kejsare över Italien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Belgien.
Ludvig "den Fromme" föddes vid en tidpunkt mellan 16 april och hösten år 778, son till Karl den Store och Hildegard von Vinzgau. När hans äldre bröder Karl och Pippin dog, blev Ludvig av sin far krönt till kejsare och medregent år 813 i Achen. Efter Karl den Stores död, ärvde han, som ende överlevande son, hela riket vid 36 års ålder. År 816 lät han sig ånyå krönas av påven Stephanus IV i Reims.
Ludvig I "Den Fromme" gifte sig två gånger, första gången med Irmingard in de Haspengau. Med henne fick han 6 barn. Från 3 av dessa barn härstammar vi. I sitt andra gifte med Judith der Welfen von Bayern, fick han ytterligare två barn och vi härstammar från båda.
Far till Ludvig I "Den Fromme" var ingen mindre än
Karl den Store der Franken, kejsare av det tidigare romerska riket.
Karl den Store föddes 2 april 742. Han var son till Pippin III ("den Korte") och Bertrada de Laon (också kallad "Berta med stora foten"). Var Karl är född finns inga säkra uppgifter om. Somliga historiker anger att födelseplatsen är Quierzy, ett litet samhälle vid floden Oise, inte långt från Noyon. Men det lär vara Jupille-sur-Meuse, ett litet samhälle nära Liège.
Gatan uppkallad efter Karl den Store Monumentet i Jupille
Karl den Store var av tyskt blod och talade tyska. Han hade inte mycket till bokkunskap,
kunde knappt skriva, men behärskade att tala flera språk, bl.a. teutoniska, grekiska och latin.
Från hans biografskrivare Einhard har vi fått veta att Karl den Store var en mycket lång man.
Han ligger begravd i Achen och genom uppmätning av hans skelett, beräknar man hans längd till 2 m och 4 cm.
Som "Patricius Romanorum" hade han plikten att skydda den romerska kyrkan. Under
hans regeringsperiod utbredde sig den kristna tron i hela västeuropa. Han
försvarade tron med såväl skrift som svärd, med tyngdpunket på svärdet.
Han var nästan alltid på krigstigen. Endast under två av hans 46 regeringsår, 790 och 807,
var det fred. Frankiska riket upplevde en stor allmän utveckling under hans tid.
Många byggnadsverk uppfördes och diverse konstformer kom till. På hans
initiativ byggdes många kyrkor, palats och andra byggnader bl.a. den berömda
domen i Achen. Karl bodde i paltzen. En paltz var en förstärkt kunglig bondgård.
Vårt ord "palats" härstammar från ordet "paltz". En av dessa ´paltzen´ fanns vid Valkenhof i
Nijmegen, Nederländerna.
År 754 blev han krönt till kung av påve Stephanus II, samtidigt med sin far Pippin och
broder Karloman. Vid sin fars död 768 delade Karl och hans bror Karloman riket.
Karloman, yngste sonen, fick större delen av riket (bl.a. stora delar av Gallien, som
senare kallas Frankrike), Karl fick Väst-Gallien (Nederländerna, Belgien och västra delen av
Tyskland). Båda kröntes den 9 oktober 768, Karl i Noyon och Karloman i Soissons.
Vid Karlomans död 771 blev Karl den ende kungen av Franken (Karlomans minderårige son
ignorerades och Karl såg till att pojken försvann till ett kloster). Karl kröntes på
nytt till kung i Corbeny. Tillbaka i sin huvudstad Achen, startade han en rad av inte mindre än
53 fälttåg vilka han samtliga, med några undantag, själv ledde.
Dessa aktioner hade till uppgift att omvända människor till den kristna tron i
Bayern och Sachsen, att skydda Italien mot attacker av Saracenerna och att
försvara Francien mot de från Spanien närmande morerna. Sachserna, vid ostfronten, var
hedningar. De brände kristna kyrkor och plundrade regelbundet längs gränserna.
Totalt förekom mellan 772 och 804 ca 18 fältslag, där ingendera sida drog sig för
stor grymhet. När Karl hade slagit sachsarna, fick de välja: omvändelse eller döden.
Inom en dag blev ca 4500 sachsare halshuggna.
Ut i strid
Eftersom Karl den Store hade ett mycket stort rike att styra, var han tvungen att få ett grepp om lagar och förordningar i sitt enorma rike. Han delade in det i "Gauen" (Gau = ett germanskt territorial) och "marken" (= områden), där han hade personer som regerade i hans namn. De kallades lånemän och Karl den Store var deras lånherre. Härmed lades grunden för ett feodalt system som gällde i den senare medeltiden. Lånemännen var oftast rika adelsmän, grevar, grevinnor eller biskopar. Ett område som hade erövrats, eller låg vid rikets gräns, styrdes av en general. En sådan speciell "Gau" kalledes oftast Mark. Generalen som styrde det kallades "markis" eller "markgreve".
En av reglerna Karl den Store införde gällde lantbruk. Systemet kallades "treslagssystemet" Många bönder använde ett och samma markområde för sådd och skörd, vilket inte var bra. Slutligen utarmades jorden och skörden blev mindre och mindre. Därför införde Karl den Store nya regler för bruket av jorden. Man skulle växelvis ha sommar- och vintersådd, men vart tredje år skulle marken ligga orörd ett år och vila sig. Därmed skulle skörden bli bättre. 806 var Karl för gammal för att regera. Han delade upp sitt rike mellan sina tre söner, Pippin, Karl och Lodewijk. År 810 dog Pippin och 811 dog Karl. Nu var Lodewijk "den Fromme" ensam kvar. Han blev den nye konungen över alla områden. År 813 krönte den gamle Karl den Store sin son Lodewijk "den Fromme" till kejsare. Den 28 januari 814 dog Karl den Store, 72 år gammal i Achen. Han begravdes i Domen där. För att han med så stor iver försvarade och utvidgade kyrkan, förklarades han som helig av påven Paschalis III, år 1165. En liten detalj härvid var att Paschalis III var en contrapåve och därmed var heligförklarandet icke giltigt. Trots det blev denna ära godkännd av kyrkan. Carolus är skyddspatron för staden Achen. Även idag åtnjuter Karl den Store, som av många anses vara grundaren till den europiska enhetstanken, stort anseende.
Trots alla fälttåg hann han med att gifta sig två gånger och fick i sitt första äktenskap med Himiltrudis
tre barn och i andra giftet med Hildegard inte mindre än 9 barn!
Av dessa 12 barn finns 6 direkta blodslinjer till vår anmoder Gesijna Leenders, bl.a. den från Lotharius I.
Slutet augusti 2013 besökten vi Domkyrkan i Aachen där Karl är begravd. Vid rundvandringen i kyrkan, la Pieter en ros vid sin förfaders relikskrin och sedan fick vi se Karls tron. Den var av marmor och stenarna var från Jeus Kristus grav enligt guiden. Under tronen fanns ett utrymme för att elda så att tronen kunde hållas varm.
Karl den Stores relikskrin Tronen av marmor
Drottning Bertrada
Karl den Stores mor, Bertrada van Laon, härstammar från släkten "Merovingen", en dynasti av Frankiska kungar, som i ett ständigt förändrande område av delar i det nuvarande Frankrike och Tyskland regerade från 5:e till 8:e seklet. Att hon kallades "Berta med stora foten", berodde på att hennes vänstra fot var större än högerfoten.
Clovis 466-511 Childerik 436-481 Merovech 415-458
Clovis av Merovingen.
Clovis (Clodovech) föddes omkring 466 som son till Childerik I och Basina von Thüringen. Han efterträdde sin far, Childric I, år 481, endast 15 år gammal, som kung av de saliska sachsarna. Hans mål var att förena de saliska sachsarna norr om floden Rhen med de ripuariska sachsarna till ett enda rike. Från Doornik (Tournai i syd-Belgien) startade hans fälttåg. Hans segertåg började 486 med en övervinning av Syagarius, siste romerske guvernören i nord-Gallien som regerade över området mellan Somme och Loire. Clovis intog staden Soissons, den sista romerska försvarsanläggningen. Syagarius flydde till visigoterna, men han utlämnades och dödades i hemlighet. Nu sträcker sig Clovis område till floden Loire och han kunde bestämma över de andra frankerna.Childerik der Merovingen.
Childerik föddes omkrig 436, son till den legendariske grundaren av Merovingiska dynastin. År 456 efterträdde han, vid 20-års åldern, sin far som kung av de saliska frankerna i Nordgallien (Wallonien, Nord-Frankrike). I motsats till det som oftast har antagits, var Merovingerna inga outvecklade barbarer. Visserligen var de stridslystna och undvek ingen blodutgjutning, men precis som de gamla Kelterna hade de känsla för skönhet. Fyndigheten som har blivit känd som " Doorniks skatt" innehöll därför många praktfulla smycken och ornament.Merovech av Merovingerna.
Härkomsten av Merovech I, kung av Merovingerna, är blandad med sagor. Merovech (Meroveus) föddes omkring 415 som son till Chlodion, även kallad " Den Långhårige". Därför nämns oftast Merovingerna av denna släkt som "De långhåriga konungarna". Man trodde att dessa kungar fick sin styrka från sitt långa röda hår. Att klippa håret skulle medföra att de förlorade makten. Angående Chlodion (och hans far Pharamond) har man inga säkra uppgifter. Merovechs tillkomst är omgiven av mystik. Det berättas i en legend att hans mor, när hon väntade honom, badade i Atlanten. Där mötte hon ett okänd sjömonster, "bestea Neptuni Quinotauri similis", som förförde henne.När Merovech föddes, strömmade två sorters blod i hans ådror: det av frankiska kungarna och det av sjömonstret. Talessättet "att ha blått blod i ådrorna" härstammar härifrån (vissa sjödjur, t.ex. bläckfisken har blått blod)?!
År 448 utnämndes Merovech till kung, han blev därmed den förste kungen av släkten Merovingerna. Merovech är speciellt känd för sin strid mot hunnerna. Han hjälpte år 451 de romerska härförarna Aetius och Theodorik, kung över Gotherna, att stoppa frammarchen av hunnen Attila. Merovech attackerade hunnerna, någonstans mellan Châlons sur Marne och Méry sur Seine (i närheten av Troyes). Efter en våldsam batalj drevs hunnerna tillbaka.
Så här långt angående våra förfäder i Frankrike
För att följa våra förfäder i Tyskland, gå till van den Bergs tyska anor.
För att följa våra förfäder i England och Skottland, gå till van den Bergs engelska och skotska anor.
För att följa våra förfäder i Ryssland, gå till van den Bergs ryska anor.
och missa inte släkten van den Bergs skandinaviska anor!
Vill du kontakta oss, går det bra via e-mail.
Tillbaka till våra förfäder genom Gesijne Leenders
eller till startsidan av släkten van den Berg.
