Våra engelska och skotska förfäder.

Skotska anor:

Vår anfader Willem I, greve av Holland och Friesland (1165-1222), var son till greve Floris III och Ada av Skottland. Genom sin mor Ada var Willem I besläktad i rakt nedstigande linje med 5 generationer kungar av Skottland bl.a.:

  David I 1081-1153                     Malcolm III Canmore 1040-1093         Malcolm Kenneth (Ciniodh)MacAlpin
David I
David I (Skots-Gaelisch: Daibhidh I of Dabíd mac Maíl Choluim) (född ca 1084 - död i Carlisle 24 maj 1153) var kung av Skottland 1124-1153. Han var son till Malcolm III och Margaretha av England. Han är också känd som David "den Helige".
David gifte sig omkring 1113 med grevinnan Mathilde av Huntingdon, dotter och arvtagerska till Waltheof, förste greven av Northampton. Härigenom fick David grevskapet Huntingdon.
I testamentet från Malcolm III Canmore, kung av Skottland, död 1093, bestämdes att Skottland skulle delas upp mellan hans två yngre bröder, Alexander och David. Alexander ärvde kungakronan och områdena norr om floderna Fife och Clyde, medan David skulle få områdena söder om dessa, Lothian och Cumbria, samt titeln greve av Cumberland. Efter Alexanders död 1124, lyckades David få hela Skottland under sitt styre. David och Mathilde fick fyra barn, varav två blev vuxna:
Deras förstfödde son, Henry av Skottland (1114-1153), gifte sig med Ada av Varennes. De fick dottern Ada som 1162 gifte sig med Floris II av Holland.

Malcolm III Canmore
David I:s far, Malcolm III Canmore blev kung av Skottland 1058 efter att ha dödat sina båda föregångare: MacBeth (som hade dödat Malcolms far) 1057 och MacBeth:s son, Lulach, året därpå.
Malcolms fru, Margaret "den Heliga" (1044-1093), var barnbarn till kung Edmund II av England (1016-1017) och syster till Edgar Atheling, den okrönte anglosachsiske kungen.
Hennes far var prins Edward (den Bannlyste), son till kung Edmund II och hennes mor var Agatha, dotter till kung Stefan I av Ungern. Troligen föddes hon i Ungern. Då hennes farbror, kung Edward "Bekännaren" dog, reste hon till England, där hennes bror Edgar gjorde anspråk på engelska tronen.
Efter den normandiska erövringen av England 1066, beslöt Agatha att lämna England med sina barn för att återvända till fastlandet. En storm drev deras fartyg tillbaka till Skottlands kust, där hon sökte skydd hos den skotske kungen Malcolm III.
Margaretha gifte sig med Malcolm, reformerade kyrkan och införde engelska vanor vid hovet. Hon introducerade även romersk-katolsk litturgi i Skottland, återställde klostret vid Iona och startade inrättandet av Dunfermline som begravningsplats åt kungar. Hon dog några dagar efter sin make, som dog vid en invasion i England. 1249 blev hon helgonförklarad och 1673 blev hon Skottlands skyddshelgon. Malcolms och Margarethas förstfödda var Maria av Skottland som gifte sig med Eustatius III av Boulognen med vilken hon även var släkt.
Malcolm Kenneth (Ciniodh)MacAlpin
Malcolm Kenneth (Ciniodh)MacAlpin var den förste kungen av de enade Scots, Dalriada och Picts samt Skottland norr om gränsen mellan floderna Forth och Clyde. Han regerade 843 - 858. Hans dotter, Bethoc Kenneth MacAlpin, gifte sig med Cronan Dunkeld (980-1045), farfar till Malcolm III Canmore.
Engelska anor:
Via franska förfäder, men även via Willem I av Holland, är vi släkt med William I "Erövraren" (1025-1087)

William I "Erövraren"
William var den oäkta sonen till Robert "Djävulen", hertig av Normandie och Herleva, dotter till en garvare som hette Fulbert. William föddes i Falaise, ca 30 km söder om Caen.
Efter segern vid slaget i Val-es-Dunes, år 1047 i närheten av Caen, får William normandiska adelns respekt. Han krävde sina rättigheter som hertig av Normandien och gjorde Caen, som till dess var en liten by, till en strategiskt viktig plats, som därmed blev en av de förnämsta resisdensstäder i hans hertigdom.
Orsaken till attt William, som hade ett stort habegär, var så inne på att få kontrollen över England, var att England då hade en hög utveckling och rikedom. När kometen Halley i april 1066 visade sig, såg William det som ett god omen. På grund av dåligt väder vid sin, veckor i förväg planerade, avgång vid mynningen av floden Dives, avgick han istället vid mynningen av Somme och landade 28 september 1066 vid ett oförsvarad Pevensey vid engelska kusten. Sedan segrade han den 14 oktober över kung Harold vid slaget did Hastings, vilket var hans viktigaste vapenbedrift. William hade fördel i att Harold bara något tidigare, den 25 september, vid slaget av Stamford Bridge, var tvungen att avvärja en attack av Harald III av Norge och dennes bror Toste.
Den 25 december kröntes William till kung av England. Hans seger är themat på det berömde "Tapet av Bayeux".

Slaget vid Hastings, 14 oktober 1066.
William dog 9 september 1087 i klostret St. Gervais vid Rouen till följd av skador han fick då han, vid belägringen av staden Mantes, ramlade av hästen. Han är begraven i St. Stevens i Caen.

Gravsten av William "Erövraren"

Den holländske greven Willem I, var även släkt med en lång rad engelska kungar, genom giftermålet mellan kung Malcolm III Canmore och Margaretha "den Heliga" av England: Hennes far var Edward Atheling "den Bannlyste", prins av England (1010-1057)och hennes mor var prinsessan Agatha av Ungern, dotter till Stephanus I "den Helige", kung av Ungern och hans hustru Gisela von Bayern. Margarethas farfar var Edmond II Ironside (990-1016)

Edmond II Ironside 990-1016      Ethelread II av Wessex 968-1016      Edgar "the Peaceable" 943-975

Edmond II Ironside av England
Edmond II Ironside (990- 30 november 1016) var son till kung Ethelred II. Efter Ethelreds död, 1016, blev han utsedd till kung av England genom folket i London, men hans rival, Knut "den Store" regerade i resten av landet. Edmond blev slutligen slagen av danskarna och Knut tillät honom att behålla kungadömet Wessex. Man kom överens om att om en av kungarna skulle dö, så skulle den andre få makten över hela England. Kort efter denna överenskommelse dog Edmond. Man påstår att Edmond blev nedstucken vid ett toalettbesök. Han begravdes i Glastonbury. Knut "den Store" tog därvid makten över hela England, såsom avtalat.

Ethelred II
Ethelred II (på gammal-engelska: Æþelred) (968-1016) var kung av England 978-1013 och 1014- 1016.
Enligt historieskrivaren Willem van Malmesbury, bajsade Ethelred som baby i dopskålen. Därför spådde St. Dunstan att den engelska monarkin skulle kastas omkull under Ethelreds styre. Ethelred efterföljde som tioåring sin avlidne far Edgar på tronen, efter mordet på sin halvbror Edward "Martyren". På engelska är hans öknamn "the Unready", vilket här betyder "utan råd". Samtidigt är det ett ordskämt för hans namn, vilket betyder "väl rådgiven".
Ethelred hade åtminstone 16 barn i 2 äktenskap. Hans andra hustra var Emma av Normandi. Emmas syssling, William "Erövraren", påpekade detta släktband senare, som grund av sitt anspråk på tronen.
Kung Ethelred försökte att muta vikingarna med det som blev känt som Danepengar. Han hade inget val, för han kunde inte lita på sina generaler. Den 13 november 1002, (St. Brice´s Day), beordrade Ethelred att döda samtliga i England boende danskar. Som reaktion på det, startade kung Svend Tveskägg sina försök att erövra England, vilket lyckades 1013 och Ethelred flydde till sin svåger Robert av Normandi. Redan 1014 jagade engelsmännen Svends uppföljare och son, Knut "den Store" bort och Ethelreds makt återupprättades.

Edgar "the Peaceable"
Edgar (ca. 942 - 975) var kung av England 959 - 975. Han var yngste son till kung Edmond I och hans hustru Elgiva.
Han fick namnet "den Fredälskande", men var i verkligheten starkare än sin bror och föregångare på tronen, kung Edwy. Med hjälp av ärkebiskopen Odo, kunde han år 957 "skinna" honom på Northumbria och Mercia, vilket ledde till en delning av riket och i viss mån ett inbördeskrig. Han efterföljde sin bror officiellt vid dennes död år 959 och därmed var enheten av riket återställd.
Edgar var en handlingskraftig och kunnig kung, vars styre erkändes av andra brittiska härskare, även de i Wales och Skottland. Han gynnade klostren och utnämnde nya biskopar. Han beordrade Benedictus ordningsregler i klostret och ersatte kathedralkapittel canonici (canonicus = kyrklig rang mellan präst och biskop) med munkar. Dunstan, senare heligförklarad, blev ärkebiskop av Canterbury. Eventuellt hade Dunstan i början vägrat att kröna Edgar, p.g.a. dennes livsföring, men kröningen ägde till sist rum i Bath år 973. Ceremonien som Dunstan då skapade, blev i fortsättningen grunden för senare kröningsceremonier. Edgars hustru Aelfthryth var den första hustru till en engelsk kung som blev krönt till drottning av England.
Edgar dog i Winchester den 8 juli 975 och begravdes i Gloucester. Hans son Edward efterträdde honom.


Edmund The Magnificent 921-946           Edward I The Elder 968-1016                Alfred the Great 849-901

Edmund The Magnificent
Edmund I den Magnifike" (921 - 946) var kung av England 939 - 946. Han var en av sönerna till Edward "den Äldre" och halvbror till sin föregångare Athelstan.
Redan från början av sin regeringstid fick Edmond ta itu med militära hot. Kung Olaf I av Dublin erövrade Northumbria och attackerade Midlands. Efter Olafs död 942 erövrade Edmund området. Han kuvade även danskarnas uppror i Mercia.
Under en fest i sitt eget hem dödades Edmond av Leofa, en bannlyst brottsling, som också dog vid överfallet. Edmond efterträddes av sin bror Edrel och senare även av sönerna Edwy och Edgar.
Edward I "The Elder"
Edward "den Äldre" (871-924) var kung av England under perioden 899 - 924. Han var son till Alfred "den Store", som han efterträdde efter dennes död.
Att Edward "den Äldre" blev kung av England efter sin far Alfred "den Store", godtogs inte av hans kusin Ethelwold, som därför anslöt sig till danskarna i Northumbria och East Anglia. Vid Ethelwolds död, 902, avslutades tvisten.
Edward var en utmärkt militär ledare och lyckades med våld och tålamod att återföra det danska området i England under sitt styre. Han började sin kamp mot danskarna (vikingarna) 901 och år 906 vann han över en stor styrka som hade invaderat Kent och Essex. År 907 tvingade han danskarna till fred i East Anglia och York och 910 besegrade han danskarna i norr och blev därmed härskare över större delen av England.
Edward gifte sig två gånger och fick många barn, varav vi har anor efter tre. Då hans son och efterträdare Ethelweard efter endast 16 dagars styre avled, blev hans uppföljare någon av de andra sönerna. Vår anfader Edmund "The Magnificent" var hans son med Edgiva av Kent (900 - 955).
Alfred the Great
Alfred "den Store" (848/849 - 899) var kung av England (Wessex) från 871 till 899. Han var fjärde son till kung Ethelwulf och dennes första hustru Osburh. Alfred blev kung efter sin bror Ethelred I, när denne dog i strid med danskarna.
Alfred lyckades att uppnå fred med danskarna under en kort tid, men efter några år återupptog de sina attackar. Alfred lyckades besegra dem 878 och ingick ett fördrag (Treaty of Wedmore) med Guthrum, danskarnas ledare, varvid han gav dem ett område i nordöstra delen av England (Danelaw).
Alfred reorganiserade armén och införde en del nyheter inom styrelseskick och juridik, vilka ledde till stora förbättringar för landet, även ur ekonomiskt perspektiv. Han delade in sitt territorium i "shires" (grevskap) vilka han placerade under ansvar av en earl. Han utnämnde även "sheriffs" som kontrollerade hans maktutövning lokalt. En samling av rikets största, "witangemot", diskuterade statsangelägenheter och ansvarade för att välja en efterträdare till Alfred bland hans ättlingar. Han främjade utbildning, bl.a. genom inrättandet av en inflytelserik hovskola. Även inom det kulturella var Alfred aktiv. Alla dessa åtgärder tillsammans gav honom namnet "den Store".
Han arbetade även som författare och översättare. Han var bl.a. en av översättarna av "Cura pastoralis" skriven av påven Gregorius "den Store", "Consolatione philosophiae" skriven av Boethius, "Soliloquies" och "Confessiones" av Augustinus samt "Historiae Adversus Paganos Libri Septem" av Orosius. Han stimulerade även tillkomsten av en förkortad engelsk version av Beda´s "Historia ecclesiastica" och spridning av det stora historiska verket Anglo-Saxon Chronicle. Förutom det, hans viktiga arbete "lagboken", som var det första i Europa som skrevs på folkets språk.
Alfred dog 26 oktober 899. (Orsaken okänd) Han efterträddes av Edward "den Äldre".

          Aethelwulf av Wessex (820-858)                  Egbert III "Den Store" (802-839)

Aethelwulf av Wessex
Ethelwulf (ca. 800 - 858) var kung av Wessex från 839 till 856.
Han var äldste son och efterträdare till kung Egbert av Wessex. På hans begäran blev alla hans fyra söner kung i tur och ordning, för att förhindra att en för ung kung skulle bestiga tronen.
Han kämpade mot danskarna, som i ökande omfattning gjorde räder i England. Han erhöll en stor seger, troligen vid dagens Ockley. Han slog även Cyngen av Cadell av Wales.
När hans hustru Osburga dog 855, gjorde han en pilgrimsfärd till Rom, tillsammans med sin yngre son Alfred. Efter sin hemkomst och bröllop med Judith av Väst-Francien, en dotter till Karl "den Skallige" år 856, blev han avsatt från tronen av sonen Ethelbald.
Han dog 13 januari 858 och begravdes i Winchester.
Egbert III "den Store"
Egbert (ca. 770 - 839) var kung av Wessex 802 - 839.
Efter nedgången av Mercias makt under Offa (kung av Mercia, mellandel av England), fick Egbert III titeln "Bretwalda", vilket betyder "härskaren över andra härskare" enligt anglosachsarna. Han anses vara den förste kungen av England.
Som kung av Wessex var han efterträdare till Beorhtric och som "Bretwalda" efterträdde han Offa. Egbert IIIs far var Ealhmund, kung av Kent.
År 815 anföll han Cornwall, ett område som tillhörde Welsh. Han besegrade även Beornwulf av Mercia, 825. Efter dessa segrar erkände Kent, Surrey, Sussex och Essex hans överhet. East Anglia erkände honom också som överordnad. År 829 erövrade han Mercia och även Northumbria erkände honom.
Egbert gifte sig med Redburga, en frankisk prinsessa (troligen en syster till kejsar Karl "den Store"). De fick två söner och en dotter.
Egbert dog 839 och begravdes i Winchester. Sonen Ethelwulf efterträdde honom.

Så här långt ang. våra förfäder i Skottland och England.
För att följa våra förfäder i Tyskland, gå till van den Bergs tyska anor.
För att följa våra förfäder i Frankrike, gå till van den Bergs franska anor.
För att följa våra förfäder i Ryssland, gå till van den Bergs ryska anor.
och missa inte våra skandinaviska anor!

Tillbaka till våra förfäder genom Gesijna Leenders. eller till startsidan av släkten van den Berg.
För kontakt med oss, skicka gärna ett e-mail.