Jonkheer Reints farfar, Aert van Renoy, var gift med Gerritdina van Rhoon och därigenom var Reint van Renoy också släkt med van Rhoon/van Rhoden och släkten van Meeckeren.

Slottet Rhoon

Släkten van Rhoon/Rhoden var, med tanke på släktforskning, en äkta jackpot. Härigenom fick vi ett tillskott av inte mindre än 41 generationer, genom vår nederländska kontakt ända till omkring år 415 och sedan genom egna undersökningar via "The Church of J.C. of Latter Days Saints" ytterligare 16 generationer till ca år 80! Allt kan vi inte publicera, men vi vill ändå berätta något om viktiga och intressanta förfäder.

Gerrit (Gerard) van Meeckeren - från kapare till amiral.

Gerrit van Meeckerens vapen.

Mor till Gerritdina van Rhoon var Anna van Meeckeren och dennes far var Gerrit van Meeckeren, (1500-1561). Med ett kaparbrev från nederländska regeringen i kriget mellan Holland och Frankrike, blev han en av de mest orädda och beryktade kaparna under det 16:e seklet. Då han på våren 1528 med ett fartyg ifrån Zeeland, råkade i strid med ett franskt fartyg under befäl av den franska amiralen av Dieppe, lyckades han sänka det franska skeppet. Själv förlorade han endast en mast. Då han 1534 med 6 fartyg under sitt befäl ånyå var i färd med kaperi, lyckades han erövra ett rikt franskt skepp, lastat med varor från Brasilien. Försäljningen av lasten gav en vinst på 50.000 gulden, på den tiden ett enormt belopp. År 1543 kapade han även i Biskayabukten och erövrade flera fartyg, plundrade ett flertal franska byar och kom tillbaka till Flandern med 10 fartyg lastade med vin, mm. Senare blev han utnämnd till "Vice amiral, kapten av Kejsarens Råd, Karl V av Cinik, Philips av Spaengen".
Död 17-09-1561. Begravd i St. Martens kyrka i Bergen-St. Winnocks i Väst-Flandern.

Av raka släktlinjen van Rhoon/Rhoden finns uppgifter till det 12:e seklet.

Wapen Van Roden/Rhoon. Hjälmtecken: en sittande vinthund i silver och rött med en kvist med tre gröna löv mellan tänderna.
(bild vid ingångsporten till slottet Rhoon)

Gerritdina van Rhoons farfar var Pieter van Roden (1460-1534), ämbetsherre av Rhoon (1502-34) och Pendrecht (1520-34), ägare till ett hus vid Westeinde i Haag. Han var gift med Anna van Grave (1475-1549), dotter till Raes van Grave, riddare, friherre av Hevere (intill Leuven) och Elisabeth van Sinte Guericx.

Nästa generation var Pieter van Roden, (1420-1509), ämbetsherre av hela domänen Rhoon (1483-1502), fick odödlig äganderätt (1481) av hela domänen (1497), genomförde inpoldring (=invallning) av Rhoonska poldern i Gijsenland, Nijenland och Jan Corneliszoonland, gift före 23.05.1474 med Margriet Gerrit Stormsdochter, alias Margaretha van Weena, dotter till Gerrit Willem Stormsz., tresorier och fartyg från Delft och hustru Maria Vrancken van der Meer.

Före denne, ytterligare en Pieter van Rhoden, alias Pieter ute Duvelant, (1380-före 1454), ämbetsherre van Rhoon (1411-37), fartyg från Dordrecht (1445), gift före 28.02.1414 med Adriane Dierc Zaijendr. van der Lee, dotter till Dirc Zaij Goeswijnszoon van der Lede, slottslov av Schiedam, borgmästare i Katwijk och hustru Katrijn van Wassenaar, oäkta dotter till Dirc van Wassenaer (anor ända till Karl den Store).

Hans far var Boudijn van Roden, (1350-före 1408), ämbetsherre av Rhoon (1380-99), fr.o.m 1393 ägare till poldern Zwaandijk med tionden, övre- och nedre domänen och grevskap, gift med Willemina Vranc Dirc Zaijendr.; dotter av Vranck Dirc Zaijsz., borgmästare i Kethel och hans hustru Lijsbeth.

Nästa generation var Pieter van Roden, (1320-före 1378), ämbetsherre i Rhoon (1360-69), ägare till ett torvområde (1368), gift före 25.08.1360 med Belij.

Hans far var Boudewijn van Roden, (1290-före 1347), landsförvisad (1321), ämbetsherre van Rhoon (1321-40), gift med Alverade van Wendelnesse, död efter 06.03.1373.

Före detta, ännu 4 generationer:

Pieter van Ernemuiden, född ca.1260 , ämbetsherre van Rhoon (omtalad 1311).

Boudewijn Willems ute Duvelant, alias Boudewijn van Roden, (1230-1311), ämbetsherre van Rhoon (omtalad 1311).

Willem ute Duvelant, född ca. 1185 (otillräknelig 1199) och slutligen

Boudewijn, död före 21.01.1199; bror till Biggo, som 21.01.1199, för sig själv och sina kusiner, köpte området under Pendrecht av greven av Holland, med allt mellan kyrkogården i Pendrecht och ämbetet Katendrecht, med rätten att bygga ett slott och anlägga vallar där.

Släkten van Weena och van Wassenaar

Het Hof van Weena in de 14e eeuw.

Dirk Beukel van Weena, anfader till Gesijna Leenders

Vapnet av Dirk Beukel van Weena.

Hans far, Reijnier, byggde till slottet Bulgersteijn, vilket också tillhörde släkten. Denne Reijnier (eller Reinier) var riddare i tjänst hos Floris IV (1210-1234) och kung Willem.
Slottet Bulgersteijn fanns väster om Rotterdam, innanför stadsmurarna. Det var mycket gammalt, eftersom det byggdes redan före år 1000. I närheten av slottet bodde många fiskare i sina stugor. Reijnier beskattade dem. Han dog 1266.

Reijniers far, Jacob van Wassenaar (död 1189) var en berömd man. Det finns ett flertal dikter och teckningar om honom. Enligt utsagor var han tvungen att byta namn till van Boekel eller Bokel p.g.a. ett av honom begånget mord, vilket för övrigt var ett milt straff för ett mord, men så kan det gå när man äger rätten. Men som sagt, det är hörsägen. Varför skulle, om nu Jacob hade dödat en man, även hans bror Hendrik vara tvungen att byta till namnet van Boekel?
Båda bröderna dog år 1245 och är begravda i klostret i Egmond.

Namnet av Hof van Weenas ursprung är ovisst och även när det tillkom. Troligen från tiden i början av 12:e seklet och antaget av Christian van Wassenaar, andre sonen till Halewijn, borggreve av Leijden, samt friherre av Rijnland, som var gift med fru Barta van Lijnden. Denne Christian van Wassenaar var då även ägare till slottet Bulgerstein och troligen var Hof van Weena en bröllopspresent från Christian till sonen Jacob. Friherre Jacob sörjde väl för sina undersåtar, han ökade deras välfärd, befrämjade handel, fiske, åkerbruk och djurskötsel.

Vapensköldar för släkten van Weena.

Alewijn, borggreve van Leiden, var farfar till Jacob van Wassenaar. Han var även "Baenderherre" (troligen "överhuvud") van Berkel, Bleiswijk, Weena och Boekelsdijk. Förutom borggreve av Leijden och friherre av Rijnland, kallades han även "2e Kastelein" (troligen synonym för borggreve) och "Leenman" (=härskare) av Utrecht. Alewijn grundade slottet Kranenburg. Släkten van Wassenaar bestämde tidigare mycket kring Rotterdam. De sade sig vara ättlingar efter Claudius Civilis. Den adliga släkten van Wassenaer är troligen äldst i Holland. På 11-hundratalet härstammar van Wassenaer från släkten van Raephorst. Av två grenar dog den ena år 1544. Från den yngre grenen härstammar Duvenvoordes, med bl.a. Jacob van Wassenaer, friherre van Obdam, löjtnant-amiraal av holländska flottan efter amiralen Tromp's död. (brunn: Oosthoeks Encyclopedie)

Släkten van Henegouwen

Greve Johan van Henegouwen.

Johan II van Avesnes (född ca. 1248 i Valenciennes / Bergen? - † ca 11 september 1304) var Johan (Jan) I greve av Henegouwen 1280-1304 och såsom Johan II greve av Holland och Zeeland 1299-1304. Samma person övertog sedan regentskapet ävn över Henegouwen, där under namnet Johan I.
Johan var äldste son till Johan/Jan I van Avesnes (son till Margaretha av Constantinopel) och Aleidis av Holland (syster till greve Floris IV). I februari 1280 ärvde han Henegouwen av sin farmor Margaretha van Constantinopel, som redan tidigare (1278) hade överlämnat Flandern till sin son, från sitt andra gifte, Gwijde av Dampierre.
Jan I återupptog striden mellan släkten Avesnes och släkten Dampierres om Riks-Flandern. År 1295 sökte han stöd hos franske kungen Filips IV, som vände sig bort från Dampierre. Ävenså ordnade han fördel hos franske kungen för sin kusin Floris V av Holland, som var i konflikt med grevskapet Flandern om tillhörigheten av länet Zeeland.
När Wulfaard I van Borssele, den pro-engelske regenten av Holland, mördades den 1 augustus 1299, bad invånarna i stadenDordrecht m.fl. städer i Holland, Jan av Avesnes om hjälp. Han övertog regeringen och blev officiellt den 27 oktober utnämnd till "ruwaard" (= regent) av den femtonårige greven Jan I av Holland för en tid av 5 år. Två veckor senare dog den unge greven. Jan van Avesnes, som var hans närmaste manlige arvtagare, blev då (1299) greve av Holland. Därmed var nu Holland och Henegouwen förenade genom en och samme person.

Under 1300/1301 såg Jan van Avesnes till att utnyttja de franska framgångarna i Flandern för att stärka sin position: Han slog ner upproret i Zeeland och såg till att hans bror Gwijde van Avesnes (död 1317) blev biskop i Utrecht 1301.
Efter den lyckade flamländska revolten 1302 (Gyllene sporreslaget) kom en kritisk period för släkten Avesnes: 1303 startade flamlänningarna offensiven i Henegouwen och Zeeland, med stöd av många missnöjda där. I mars 1304 slog de, under ledning av Gwijde av Namen, Jans' son Willem, på ön Duiveland. Biskop Gwijde av Utrecht fängslades och i Utrecht följde en anti-holländsk reaktion. Holland och Zeeland intogs i stort av Gwijde av Namen eller Jan II av Brabant, som hade anslutit sig till angriparna.
Sommaren samma år vände det emellertid. Den 11 augusti led Gwijde av Namen ett definitivt nederlag vid sjöslaget utanför Zierikzee genom en holländsk-fransk flotta. Då Jan I av Avesnes avled (ca 1304), var hans auktoritet i Holland och Zeeland i stort återställd.
(Jan/Johan var min far Egbert van den Bergs ana via 20 generationer)

Willem I, greve av Holland och Friesland.

Willem I, (ca 1165 - 4 februari 1222), alias "Token" (troligen p.g.a. hans stridslust), var fr.o.m. 1203 greve av Holland. Han efterträdde sin bror Dirk VII som greve av Holland. Willem I begravdes i klosterkyrkan i Rijnsburg. Han blev mycket berömd genom sitt deltagande i femte korståget.

Femte korståget

Under 1216 deltog Willem I i en fransk expedition till England mot Jan "utan Land". Den engelske kungen tog fram traktatet från 1206 och erkände endast Lodewijk van Loon som greve av Holland. Han lyckades även med att få Willem I bli exkommunicerad av påven 1216. Delvis för att bli av med denna bannlysning, deltog Willem I 1217 i femte korståget och under detta erhöll han stor ära och ryktbarhet.
Med sin armé av frieser, holländare och flamländare seglade Willem längs den europeiska kusten på väg till det heliga landet. Genom en storm råkade fartygen ur kurs och flottan, till vilken även engelska fartyg hade anslutit sig, sökte skydd i en portugisisk flod. Portugisiske kungen Alfons II övertalade korsriddarna att hjälpa honom med att kämpa mot den moriska ockupationen av sitt land. Willem I instämde i denna önskan och seglade den 30 juli 1217 med sin flotta till Lissabon. 80 år tidigare hade staden befriats med hjälp av andra korståget, men morerna hade dock inte försvunnit helt ur Portugal. Efter en våldsam strid om fortet al-Kasr och med löfte från Willem I om fri lejd, gav morerna sig den 21 oktober 1217. När de kom utanför fortet kastade sig Willem I's armé sig över de försvarslösa morerna och dödade dem. Som tack erbjöd kungen av Portugal korsriddarna mark och många riddare antog erbjudandet. Willem I förlorade därmed en stor del av sin armé och frågade därför påven Honorius III om tillstånd att få avbryta korståget och tillåta honom att fortsätta striden i Portugal, men påven vägrade att bifalla hans begäran. En del av flottan seglade sedan till Akko. Willem stannade över vintern i Portugal med resten av flottan och skulle följa efter senare.
På våren 1218 kom Willem med frieserna, holländarna och engelsmännen till Akko, där de andra korsriddarna redan hade samlat sig. De beslöt att erövra den Nord-Egyptiska staden Damiate, så att resten av det rike som styrdes av Ayyubiderna sedan kunde intagas. Den 27 maj 1218 kom korsriddarna fram till Damiate och 5 november 1219 erövrades staden. Egyptiske sultanen Al-Kamil erbjöd sedan att byta Damiate mot Jerusalem. De flesta korsriddarna var för förslaget, men den påvlige representanten Pelagius vägrade. Inte genom förhandling utan genom strid skulle Jerusalem intagas. När Willem I fick höra detta, ilsknade han till och vände hem med sin armé.
Pelagus och en del av korsriddarna fortsatte längre in i Egypten mot Kaïro, men de överraskades av den årliga översvämningen av Nilen. Deras nattläger blev till en ö och de var tvungna att ge upp Damiate i byte mot fri lejd. Besvikna vände de hemåt.

Under Willem I's tid främjades städernas tillväxt. Han gav stadsprivilegier till Middelburg, Dordrecht, Geertruidenberg och möjligen Leiden. Under hans styre utfördes även ett antal inpoldringar (=invallningar), bl.a. Grote Waard och Spaarndam. Han påbörjade även upprättandet av de s.k. "hoogheemraadschappen" (=polderstyrelser).

Under trettonde seklet tillkom kontakten med adeln utanför Nederländerna, i Tyskland, England, Skottland , Frankrike, Ryssland och i Skandinavien. För att undvika förvirring och för att få bättre översikt, har vi delat in dessa anor i egna avsnitt på vår hemsida.

För att följa våra förfäder i Tyskland, gå till van den Bergs tyska anor.

För att följa våra förfäder i England och Skottland, gå till van den Bergs engelska och skottska anor.

För att följa våra förfäder i Frankrike, gå till van den Bergs franska anor.

För att följa våra förfäder i Ryssland, gå till van den Bergs ryska anor.

och för att följa våra förfäder i Skandinavien, gå till van den Bergs skaninaviska anor.

Våra nederländska förfäder före trettonde seklet.

Släkten van Cuijk

Vapnet härstammar från de gamla kommunerna Cuijk och Sint Agatha, med utökning av kronan.
Kronan användes av friherrarna van Cuijk.

De adliga van Cuijk bosatte sig i Cuijk. De kallade sig van Cuijk efter borgen vid staden Cuijk, som de byggde på resterna av den romerska arméns fästing Ceuclum. Deras ursprungsområde var i närheten av Malsen, Meteren och Geldermalsen. Somliga av släkten van Cuijk fick, med kejserlig tillstånd, kalla sig "comes" eller greve, en titel som de inte ärvde. Det finns några tidiga notiser, skrivna på sexton- och sjuttonhundratalet, om att det redan fanns ättlingar van Cuijk på sju- till niohundratalet. Enligt dessa notiser fanns det år 759 en Ida, grevinna van Cuijk, dotter till Dirk, andre greven av Teisterbant. En av de tidigaste uppgifterna om en friherre van Cuijk hitade man 1096. Då överlämnade en grevinna Ida van Boulogne en gåva till klostret av Affligem. Henricus de Cuck var vittne vid denna gåvas överlämnande och står antecknad efter Gerard, greve av Gelre och dennes bror Henricus. Friherrarna van Cuijk ägde under elvahundratalet ärftliga titeln av Comes Trajectensis (borggreve av Utrecht).
År 1133 fick bröderna Godfried och Herman van Cuijk (vår anfader) en bestraffning av kejsare Lotharius I, p.g.a. deras konflikt med greve Dirk VI, bror till Floris "Svarten" av Holland. Det blev en radikal förstörelse av borgen Cuijk och de var bannlysta i några år. Men friherrarna van Cuijk kom snart tillbaka och efter reparation av borgen, byggde de omkring 1138-1145 ett nytt slott i Grave. Förste grevetiteln i släkten van Cuijk återfinns 1137, när Godfried van Cuijk med sin bror Herman vittnar för Biskopen av Utrecht, Andreas Van Cuijk! (år 1128 blev denne Andreas, son till Herman van Cuijk, upphöjd till biskop). Albert I van Cuijk, också vår anfader, död 1233, var såväl friherre van Cuijk som friherre van Herpen. Det var även hans far Hendrik II van Cuijk, död 1204. Två av Alberts söner lämnade området, Godfried, canonicus i Xanten och Utrecht samt Dirk, känd som borggreve av Leiden, död 1253. De båda andra sönerna stannade i området, Rutger I, friherre van Herpen (1226-1267) och Hendrik III, friherre van Cuijk, död 1254.
(Uppgifter ur Databanken för holländska familjenamn. )

Herman van Cuijk van Malsen (1040-1080) var Unruoch van Kempenlands son, född omkring 1010 och barnbarn till Freterhard von Bliesgau, Greve in de Betuwe. Grevarna von Bliesgau kom ursprungligen från Tyskland, via Freterhards' farfarsfar, Eberhard I von Bliesgau (890-940) Greve von Bonnergau och in de Betuwe. Hans far var Erenfried von Bliesgau, Greve von Bliesgau och hans mor var Adelgonde de Auxerre och därmed var van Cuijks också släkt med franska adelssläkten d'Auxerre och ytterligare även med Karl den Store.

Släkten van Egmond, van Haarlem och van Bergen

Sonsonen till vår anfader Albert van Cuijk, hette Hendrick van Cuijk (1245-1319) och han var gift med Halowine van Egmond (1255-1277), dotter till Willem II (1248-1304), friherre van Egmond och hans hustru Ada.

Föräldrarna till Willem II van Egmond var Gerard van Egmond (död 1242, vid Candia Herakleion, Kreta) och Beatrix van Haarlem. Gerards' far, Willem I friherre van Egmond, dog i strid vid floden Elbe, den 17 maj 1234. Den äldste van Egmond som vi har hittat är Wouter van Egmond (död 1208), far till Willem I.

Willem II's mor, Beatrix van Haarlem, var dotter till Wouter van Haarlem, friherre van Bergen.

Slottet Cronesteyn

Slottet Cronesteyn har, som många slott i Nederländerna, sitt ursprung i en mer eller mindre förstärkt bondgård. Det var omkring 1300 och egendomen kallades då Herr Wouterswerf, uppkallad efter ägaren friherre Wouter van Haarlem.
Hans far, Symon van Haarlem, var friherre van Haarlem och Bergen, så även dennes far, Symon Galo van Haarlem.

Symon Galos' far var IJsbrand van Bergen, son till Galo van Bergen (anteckningar 1105-1120), friherre van Bergen. Äldste van Egmond/Haarlem/Bergen är, vad vi vet, Allard van Haarlem, far till Galo van Bergen.
Allard är nämnd 1105-1120. Han gav mark vid Heemskerk till klostret i Egmond.

Släkten van Ruinen

Friherrarna van Ruinen bodde på herrgården Oldenhof vid Ruinen.

Den äldste stamfadern var Otto van Ruinen, född omkring 1093, omnämnd första gången 1139 som vittne till biskop Andreas. Vid en viktig gåva år 1141 till klostret i Ruinen, undertecknades den även av hans son.

Efter 7 generationer friherrar van Ruinen gifte dottern till Johan II van Ruinen (1260-1304), Ida van Ruinen sig, med Johan van Norch och tre generationer senare kommer kopplingen till släkten van de Vos van Steenwijk, genom Elisabeth de Vos van Steenwijk (1387-1418) och därmed även till släkten Sloet.

Så här långt beträffande våra förfäder i Nederländerna.

För att följa våra förfäder i Tyskland, gå till van den Bergs tyska anor.

För att följa våra förfäder i England och Skottland, gå till van den Bergs engelska och skotska anor.

För att följa våra förfäder i Frankrike, gå till van den Bergs franska anor.

För att följa våra förfäder i Ryssland, gå till van den Bergs ryska anor.

och missa inte familjen van den Bergs skandinaviska anor!

Vill du kontakta oss, går det bra via e-mail.

Tillbaka till startsidan för familjen van den Berg.

 
   

---

Copyright Pieter van den Berg ©